|
Kattegatt 16 juni 2004
Iväg!
Det tjöt i riggen, regnet smattrade ihärdigt
mot däck och att en tamp slog irriterande mot masten, men hela besättningen
föll snabbt i djup sömn. Klockan var strax efter ett på natten
och Ariel IV hade äntligen efter 12 timmars minst sagt omväxlande
väder, angjort ön Anholt mitt ute i Kattegatt och vi hade fått vår
efterlängtade ”ankardram”.
Ofta säger man att om det är en bra start på seglingen
blir det ett dåligt slut, och tvärtom. Seglingen från Råå till
Anholt kom att börja illa med rak motvind, motström och trist
mulet väder. Efter ett vemodigt farväl från familj, släkt och vänner
på Råå kryssade vi ut ur Öresund. Den här veckan finns tre gäster
med ombord, vännen Axel, och Bengt med 13 åriga sonen Emil. I höjd
med Gilleleje på Själlands nordkust lyssnade vi spänt på väderprognosen
för kommande dygn. Den gjorde oss smått deprimerade; nordvästlig
kulingvarning för alla distrikt. Rak motvind! Efter skeppsråd bestämde
vi oss för att gå in till Gilleleje och vänta ut kulingen, men
strax därefter vred vinden oväntat åt sydväst, åt rätt håll.
Nytt beslut; vi slog ut alla segel, satte ny kurs och fick en
underbar segling med god fart rakt mot Anholt under en allt blåare
himmel. Vi fixade pyttipanna och lät vindrodret Gandalf styra. 2
segelbåtar mötte på kontrakurs och 2 handelsfartyg gled förbi,
men annars var havet öde. En fiskmås följde oss troget under några
timmar men gav sedan upp hoppet om fiskrens, han kanske inte kunde
skilja segelbåt från fiskebåt. Vid sjutiden började mörka moln
och skyar torna upp sig föröver och solen fick en regnbågsfärgad
halo som kan innebära regn inom 12 timmar. Efter ytterligare en
timme mörknade havet i kursriktningen och mycket riktigt kom
vinden, först drygt 10 meter per sekund. Vi revade segel men fick
allt svårare att hålla kurs då vinden också vred emot. Vinden ökade
upp till 15 meter per sekund och vi
blev tvungna att ytterligare minska segel. Strax innan Anholt kom vi
in över grundflak som omger ön med vattendjup på mellan 4 och 10
meter och vågorna blev höga, korta och stökiga. Men besättningen
klarade det bra och vi kryssade mellan grunden dom sista 3 timmarna
in till Anholt skyddade men blåsiga hamn. Vi förtöjde längs
kajen på förbjudet ”fiskebåtsområde”. Där låg bara en enda
liten fiskebåt och det fanns inte några fiskenät eller andra
redskap på kajen. Vi förstod att den en gång så stora och för
ön betydelsefulla fiskeflottan än mer decimerats sen vi sist besökte
Anholt. Här som på så
många andra platser. Efter den tuffa avslutning på dagens segling
kändes det skönt att veta att Ariel IV låg tryggt förtöjd och
vi somnade gott.
 På
sommaren kan det ligga uppemot 500 segelbåtar i hamnen. Anholt har
en alldeles speciell dragningskraft, inte bara för att det är en
ö, alla öar är speciella och unika på sitt sätt och Anholt är
svårnådd utan segelbåt. Färjeförbindelse finns med Grenå 4 gånger
i veckan på vintern och varje dag i juni och juli. Det bor 175
personer fast på ön, och i skolan finns just nu 18 barn. På
sommaren bor ytterligare 300 personer i sommarhus som är fint gömda
i naturen. Ägaren av ön har förbjudit användande av flaggstång
på tomterna för att man skall ”respektera landskapet”. Under
1600- talet var hela ön täckt av skog. Sedan uppförde man en
vedeldad fyr vilket efter några decennier medförde att skogen skövlades.
Sanddrift tog över och skapade den idag så speciella ökenkaraktären
på ön. 1895 började man nyplantering av träd i större skala. 
Den sandiga östra delen kallas ”Örkenen” och där finns över
300 olika sorters lava. Längst ut finns ett sälreservat
för 500 sälar och runt hela ön en bländande vit sandstrand,
nudisterna har sina favoritställen och badvattnet är Kattegatts bästa.
Västra delen är nu fredad skog och från Sönderbjerg, 48 meter högt,
är utsikten över ön och havet underbart härlig. Att det också
finns massor av dansk ”hygge”, krogar, Brugsen och
cykeluthyrning gör att vi älskar att komma hit.
Denna första kväll på Anholt blev extra
minnesvärd. Vi avslutade den på en hamnkrog med några danska öl,
andra svenska seglare och en TV. Det var helt ok att vara svensk i
Danmark då vi slog Bulgarien i fotbolls-EM i Portugal med hela 5-0,
heja Ljungberg, Henke och Zlatan. Vi är inte helt säkra på att
det blir lika ok nästa vecka då vi skall möta Danmark men då
skall vi förhoppningsvis ha angjort Norge.
Anholt saknar Internetcafé så denna text
skickades via vår kortvågsradio ombord, på samma sätt som vi
gjorde under de tre år på jordenruntsegling. För att få tillgång
till vissa frekvenser och få använda radion och ett speciellt
modem krävs att man är radioamatör. Runt om i världen sitter hängivna
radioamatörer, bl.a. Svante i Göteborg som är ständigt
uppkopplad via sin kortvågsradio till datorn. Ibland kan det vara bättre
att koppla upp sig mot en italiensk eller holländsk station om
frekvens och avstånd inte stämmer med Svante. Vi skickade texten
till hans dator. Han lagrade den och sände vidare när ett par gånger
per dygn hans dator automatiskt kopplas upp mot Internet.
Fantastiskt att kunna kommunicera med Sverige när man sitter på
Anholt eller som tidigare, mitt ute på Stilla Havet.
Eric och Birgitta Boye-Freudenthal
|
