Tors 30 juni

Vår riktigt gamle vän, spinnakern, ståtlig i blå och gröna nyanser skörade på Bering Sea, men vi har haft svårt för att skiljas från de 140 kvadratmeter tygtrasorna. Nu var det dags. Jag klippte ur några bitar av de olika färgerna för att ta med hem och omvandla till ett minnescollage (knäppt, ja jag vet) och klippte ut ett stycke stort nog att förvandla till soltak längre fram när vi om några år kan dra åt sydväst ner till tropikerna. En fiskare med en transportvagn kom lämpligt förbi och erbjöd sig att ta med resten av den trassliga tyghögen till en container. Hmm, så var den borta, jag slapp åtminstone att följa den till sin sista vila.

Fiskarna på båten intill var pratsamma trevliga typer och ville gärna visa sin båt och berätta om fisket. De betar med lax och sill på riktigt stora krokar på långa linor som läggs längs botten och får ligga där i sex till åtta timmar. Då hämtar de normalt upp mängder av hälleflundra. Vi fick en hel påse bete, lagt i salt och två av de stora krokarna. ”Beta en lina på kvällen så har ni nästan säkert en hälleflundra på morgonen”, sa de.