Niklas

november 8th, 2010

Det var för två år sedan jag låg på land sida vid sida med Ariel IV och Explorer of Sweden på Ö-Varvet. Eric och jag fejade på varsin stålbåt men hemlig destination. Kylan som först verkade finnas mellan oss tinade och vi kunde sedermera hjälpas åt att komma iväg på våra unika arktiska utmaningar. En vänskap som idag har fört mig genom de båda nordliga passagerna till orienten.

Jag och Lotta hade fått lite försmak på Ariel under en mörk kuling ner till Helsingborg innan vi mönstrade på i Nuuk. Att Ariel IV är skön att se på visste vi, men efter att ha kryssat fram mellan isbergen i dimma längs den grönländska kusten växte banden starkare.

Vi kände oss nu redo för att styra väster ut. Nordvästpassagen vore inte lätt att följa om man bara haft kompassen till hjälp. Väl förberedda hade vi bra sjökort vilket däremot inte de första likt Franklin hade. Minnesmärkena från dessa historiska hjältar öden fick vi bevittna i Erebus och Terror Bay. Själva reste vi ett röse på nordsidan av Belot Strait och uppmanar nu våra efter följare att pryda passagen med just sitt röse.

När vattnet började sina ombord var det så dags att studera topografin på kartan för en lämplig färskvattenkälla. Många fina platser som vi annars inte kommit oss för att stanna på, blev därmed besökta. Minns när elden under en gnistrande himmel efter en lång dag med vattenbärande förenar oss med sång och story telling.

Nordvästpassagens rätta namn tycker jag vore vara, Ispassagen. Efter att dagligen från dag ett på Grönland fått njuta, kämpa, bestiga och besegra is alla dess förtrollande former fram till Point Barrow.

Att styra söder över genom Berings sund i oktober börjar för en annan bli mera en regel än ett undantag. Med is i magen, genomför vi en raceande avslutning och loggade upp till tio knop. När Dutch Harbors vassa toppar siktas av Eric högt uppe bland molnen värmer det inombords.

Inklareringen är som ett personligt välkomnande av mina gamla vänner från gånga året. Det är lördag kväll och kvinnan bakom bardisken spanar direkt in oss och ropar högt.

–        You must be the swedish sailors? Welcome…

En rent sagt magisk seglats avslutas några veckor senare på Kodiak, dit jag själv lovar mig att alltid återkomma…

Tack för i sommar och lycka till, Eric & Birgitta önskar NIKLAS

Ett svar till “Niklas“

  1. INGEGERD KARLSSON skriver:

    Som sjömansbarn har jag läst varenda rad från er under hela passagen. Nu är jag 70+ och har följt er hela vägen alltid ivrigt väntande på nästa rapport. Jag hoppas att ni åter ger er ut på lång seglats för det är så spännande att följa ert kölvatten

Lämna ett svar