Lotta

november 7th, 2010

Jag fick frågan ganska tidigt i resan av Kapten Eric: om expeditionen hittills hade uppfyllt mina förväntningar! Det slog mig då och det slår mig fortfarande att resan var så stor och annorlunda att jag faktiskt inte hade några konkreta förväntningar. Däremot var jag beredd, beredd på fantastiska stunder och tuffa samt besvärliga tider! Vi skulle trots allt genom Nordvästpassagen med en segelbåt! Nu väl hemma igen med resan bakom mig så känner jag mig otroligt lycklig att få haft möjligheten att vara med på ett sådant oslagbart äventyr som resan var!

 När jag nu går till jobbet på morgonen så reflekterar jag på hur annorlunda livet var bara några veckor tillbaka, att vakna och yrvaken stick upp huvudet för att mötas av ständigt nya vyer och ett glatt tillrop från någon som var betydligt mer vaken än man själv!

Jag klev ombord på Ariel IV i Nuuk(Grönland), som en ganska eller rättare sagt mycket novis seglare och det var inte att jag inte funderade två gånger när vi i dimma och 20 knops vind kryssade oss fram bland isberg eller med fulla segel gick mot drivisen som låg som en vägg framför oss! Men så tänkte jag att nu får du vara lugn Lotta, för detta är bara början och på detta vis kommer det att vara…! Samtidigt tittade jag på Kapten och övrig besättning och var de lugna så ja…då ska väl även detta gå!

Ja, härliga och spännande stunder var det, naturen som bjöd på så mycket, seglingen som jag lärde mig att uppskatta på alla vis, glädjen när vi klarat de mål vi satt upp och många var de (frågan är hur många gånger man kan fira ”halvägs”!) och lika stort var det varje gång. Tänk när gråvalen kom upp på sidan av Ariel eller myskoxen som tittade på oss från land i False Pass, gässen över Snowgoose island, björnspåren i sanden efter vår promenad i Herchel Island, kaffestunden i den värmande solen mitt i en av världen mest avlägsna vildmarksområden. Jag skulle kunna fortsätta länge för det finns så mycket som resan handlade om och så mycket som hände! Men jag hade aldrig kunnat göra detta om inte ni trodde på mig Eric och Birgitta och erbjöd mig en plats för äventyret och det är jag otroligt glad över!

 Tänk Eric, Birgitta, Kåre, Jörgen och Niklas – vi segrade!! // LOTTA

2 svar till “Lotta“

  1. Svenne skriver:

    Hej igen,
    tänk om man fått med sin äkta hälft på ett äventyr som detta, det finns tyvärr bara i mina drömmar, men kanske du inspirerat och sått ett frö hos andra kvinnor, bra gjort! Svenne i Uppsala.

  2. Patrik Jansson skriver:

    Läst allt om er och förstått att ni klarat av det som är svårast av allt, att hålla sams, det funkar inte äns på dom bästa jobb i världen eller på t.ex VOR-båtarna. Men ni fixade det! Tack för härliga bloggar, blir det fler nästa sommar??? Patrik, H-båtägare i Skanör.

Lämna ett svar