Vi har bitvis haft det kämpigt på vår väg genom Nordvästpassagen, med isen och även med kylan. Men själva seglingen har varit ganska godartad med oftast lätta vindar och tyvärr en hel del motorgång. Vädersystemen i Berings hav är helt annorlunda. Nästan alltid vind, ofta mycket vind och oftast skiftande och byig vind. Efter fem dygns segling kände vi oss ganska slitna. Ingen såg fram emot att bli väckt för kränga på sig kläder i en hoppande båt och kravla sig upp till sin vakt. Jörgen vaknar lätt när det är hans tur kl 24. Antingen har han redan vaknat av sig själv eller så viskar Lotta, som är före honom, tyst hans namn in i kojen. Jag väcker Kåre, men hans lampa är oftast redan tänd när jag fått av mig seglarstället. Jag tror han har satt väckarklockan, för att hinna vakna fem minuter innan det är dags. När Jörgen ska väcka Niklas klockan fyra är det kolmörkt i hans dubbelkoj men Jörgen vet var Niklas huvud finns och klappar nätt. När Kåre två timmar senare ska väcka Lotta i samma koj famlar han runt i mörkret men hittar inget huvud att klappa. Lotta har rullat över på Niklas sida. Ficklampa på, surprise, surprise! Sista väckning är när Niklas väcker mig klockan åtta med en lätt klapp på axeln. Jag brukar krama hans hand så han vet att jag är vaken utan att vi behöver säga något. Vi vill inte väcka Eric som ligger i kojen ovanför. Kapten är nattvaktsfri men han är oftast uppe flera gånger och revar segel eller kollar navigation. Om han fått sova skapligt väcker vi honom klockan tio till ett långt dagpass. Mellan alla dessa väckningar och insomningar smyger vi omkring i båten och försöker tyst fixa nattblåbärssoppa, morgongröt eller diverse mackor. En Big Brother kamera skulle fått sig ett gott skratt.