Äntligen träffade vi Peter. Vår kontaktman sedan två år i Cambridge Bay, en radioamatör och entusiast som givit oss råd och information och som hela tiden uppmuntrat oss att våga gå vidare med projektet. Många gånger under planeringstiden tvekade vi om vi verkligen skulle kunna genomföra denna krävande expedition som första svenska båt genom Norvästpassagen. Under själva resan har radiosamtalet med Peter och övriga båtar i passagen varit en av dagens höjdpunkter, då vi fått information om is, väder, ankarplatser, övriga båtars positioner och erfarenheter.
Peter gick själv som ung igenom passagen år 1984. Det var en svår och upplevelserik segling som inspirerade honom till att starta ett radionät som hjälp för andra båtar som ville försöka segla igenom. Vi föreslog honom att skriva en bok om alla de båtöden och människoöden i Nordvästpassagen som han följt under åren lopp. Båtar som blivit fast i isen, båtar som blivit tvungna att vända om, människor som blivit rädda och inte klarat att fortsätta, år då inga båtar alls kommit igenom. I år är det fem båtar som givit upp. Det finns även människor som blivit så förtjusta i Arktis att de stannat kvar för livet. ”Det kan tyckas lätt idag när vinden är lätt och solen skiner” sa Peter, ”men man får aldrig glömma att detta är Arktis, vädret och isen kan vända snabbt, faran ligger alltid runt hörnet.” ”Kom ihåg det!” sa Peter och hötte med fingret.
Hej !
Privat fråga till Jörgen.
Varför heter du Larsson i efternamn och Marie heter Beckman ?
Bara undrar.
Hälsningar,
Robert K
PS. Fisketur med Lången i onsdags strax syd Knarrholmen. Ingen fångst. DS
PPS. Bli inte för dramatiska nu ! DS.
Huhej nu går det undan om man kollar positionen! Isdata från NSIDC är inte uppdaterade sedan 17 augusti men ni tycks ha tagit er genom den svåraste biten enligt dessa isbilderna. Sedan tycks det vara ”öppet” vatten men som Peters höttande finger varnar: Arktis kan man inte lita på. Det här är jättespänande!
Hej Erik, Birgitta ochy ni andra….
Ligger just nu i Tromsö och läser med stort intresse Ariel fyras förhavanden.
Själv landade vi myJoy i Tromsö i går efter en 5 veckors segling till Svalbard med Kvitoya som huvudmål. I fjol tog isen emot och vi fick nöja oss med Spetsbergens västsida – dock inte att förakta naturligtvis. I år gick det bättre. Med vemod besökte vi André, Frankel och Strindbergs dödsläger. Seglingen gick via Storfjorden och Freemansundet, Vitön, Sjuöarna, poliskanten på 805937 gr N, Kinnevika, Mosselbukta, Virgohamna, Longyearbyen. Vi hade stundtals ovanligt mycket vind – som mest 22 m/s.
När jag läser om ert toalettproblem ryser jag. I myJoy har vi två toaletter och vi är sällan mer än två personer ombord. Dessutom är det strängeligen förbjudet att kasta papper i toa.
Nu vill jag önska er friskusar all lycka till. Jag förstår att duschen i aktre sittbrunnen härdar och skall tänka på er varje gång jag kryper in i myJoys trånga sittdusch och verkligen njuta av värmen.
Förhoppningsvis har ni gjort den värsta biten. Kämpa på. Härda ut. Snart är ni framme.
Med de bästa hälsningar från myJoy och Rickard.
For Peter he is Maestro of the North. Yes, he was a crew of Belvedere in 1884-1988 wintering along the way in few places under Bockstocke. He was then present when my mentors in sailing were competing with them. He knows who was the real skipper of the boat. Good he has done the follow up and now he is the angel of the North. Follow his advise.
Cheers.
Victor from Canada
Kommer det inte snart något lite pip så vi får veta hur ni mår? Det är fyra dygn sedan vi fick berättelsen om Peter. Ser av positionen att ni nu gör bra fart och om ni inte pausar ser det ut att ni kommer att passera gränsen till Alaska någon gång i kväll 7 september. Ni har tur med is och väder men är framför allt annat duktiga! Gissar det tar på krafterna att gå dessa långa sträck men nu måste de svåraste utmaningarna vad gäller is vara passerade? Vi pratar om er i Ängelholm och önskar allt väl!
Det tycks inte bli något Alaska idag om man tittar på kursen. Jag gissar Ariel 4 är på väg till ett litet obefolkat samhälle på en liten ö kallad Herschel Island. Lenken nedan ger lite information om platsen och några trevliga foton. http://www.smithsonianmag.com/travel/Endangered-Cultural-Treasures-Herschel-Island-Canada.html
Ursäkta om jag förgriper begivenheterna men det är ju roligt att ”va med” på expeditionen.