Vi har haft tre helt olika dagar sedan vi lämnade sista byn och civilisationen, Julianehåb. Första dagen växlade klara och dimmiga perioder. Vi kunde slappna av lite, eftersom det var lättare att upptäcka isberg och isbitar i vattnet. Vi gick genom en inre led där det faktiskt fanns, glest men med jämna mellanrum, röd-gula sjömärken som vägledning. På många ställen är det inte alls sjömätt och det finns inga djupangivelser på sjökortet. Man får antingen gå runt eller gå sakta med stenkoll på ekolodet och med utkik i fören. Vi uppskattar mer och mer vårt framåtseende ekolod, en slags scanner, som är en välsignelse i osäkra vatten. Det är som en radar i dimma, fantastiskt!
I trånga passager hade stora isberg strandat och låg i vägen. Ibland var vi tvungna att gå farligt nära isberg eller land för att överhuvudtaget komma vidare. Vi behövde göra lite distans, Grönland är enormt stort. I skymning kring elvatiden, ankrade i en stilla vik, åt middag kring midnatt och satt sen, tysta, trötta, och njöt av stillheten. Om vi sov gott?
Dag två passerade vi innanför Cap Desolation, kapet där de flesta stora isbergen till slut strandar. Norr därom finns färre isberg. Vi kom ut på ett ”nytt hav”, själva Grönlands västkust och mötte en svag västanvind. Just när vi hissade segel dök dagens första val upp och blåste högt och ljudligt rakt i fören. Flera gånger visade den sin gigantiska stjärtfena när den dök. Kamerorna gick varma. Vi är nästan säkra på att det var en knölval.
Den natten ankrade vi vid Sermilikglaciären i ännu en liten skyddad och vacker ankarvik. Trots att klockan var tio på kvällen tog vi gummidingen iland och gick en skön promenad. Här hade det inte regnat på månader!
Tredje dagen blåste det tio sekundmeter vind rakt i nosen. Hopplöst! Vi försökte gå ut men hade inte lust att stångas så vi gick in i en ny liten sagolikt vacker vik och njöt av dagen med mat, långpromenad, läsning, skrivning och en massa härligt snack. På kvällen stod vi på en topp och hade utsikt över snöklädda fjäll. Havsörnar svävande över oss och runt, runt på termikluft. I fjärran hängde långa slöjor av dimbankar och långt nere på en spegelblank vattenyta i viken låg Ariel IV tryggt förtöjd med två långa tampar i land från aktern och med ankaret ut i fören. Det går inte att i ord eller knappt i bild beskriva känslan av att vara del i denna storslagna, unika och fantastiska natur.
Hälsning från Råå!
Det är spännande att följa er resa med bilder och allt. Snart får Ni ombord ”Stålkvinnan” Birgitta. Siste veckorna längtade hon ut till Er, det syntes i ögonen. Att jag döpt henne till Stålkvinna har att göra med att hon kom på cykel i ur och skur till jobbet. Sedan gick hon in på toaletten och ut kom en helt förvandlad kvinna i nya kläder. Så gjorde stålmannen också så hon fick bli våran stålkvinna.
Man bör kanske ha något sådant i sig för ge sig ut på en sådan resa.
Lycka till och hälsa Stålkvinnan från mig! Bosse
Hej Bosse
Stålkvinnan här, drar till Grönland med enkel biljett imorgon bitti. Hälsa alla. Håll ställningarna!
Till Jörgen :
Närvarolistor Rover VT 2010 OK muntligt med Rolf.
Kommer dock att skriva på och lämna in per imorgon.
Måste vara inne för 15/8.
Robert K
När ni kommer tilll Nuuk gör mej en tjänst , det ligger en båt som heter Anna.
(om han inte har gett sig iväg)Hälsa till Börje från Stig. Följer segligingen med största intresse. God Tur.
SB
Kort kommentar…..på TV går Smallville…där har pojken superkrafter utan långkalsonger.
Hej Jörgen!
Vill bara skicka en hälsning från Göteborg Energi. Jag följer er resa via bloggen och tittar på alla vackra foton. Hoppas du har det bra och inte saknar oss alltför mycket….fick du boken på Grönland?
Hej Erik och alla andra,
Vilken resa! Vackra foton och mycket bra berättelse. Jättetrevlig läsning.
Vi har gjort vår planerade Själland runt seglats från Höganäs och tillbaka. Två lite olika världar kan man säga fast även vi upplevde spänning ut över vad vi önskade då vi uppsträckte att vi saknade sjökort från Skanör till väster om Vedingborg! Och inte har vi en logg som tittar framåt. Enbart rakt när med en viss felmargin. Man lär sig att även mindre expeditioner måste planeras väl!!! Men vi kom hem.
Lycka till vidare. Vi hänger med.
Hej Lotta och Niklas!
Jag hoppas att ni är ombord nu och har det bra. Ganska skönt att läsa om kalla isberg här hemma i den alldeles för varma lägenheten.
Go tur!
Angelica
En speciell hälsning till Jörgen från Västkusten.
Vi ligger nu på Bohus Björkö för att fortsätta färden i morgon.
Antagligen har vi det varmare än vad ni har, men jag (Thomas), avundas er ändå, med tanke på alla fina naturupplevelser.
Vi följer med spänning ert fortsatta äventyr.
Ha de´
Thomas o Doris
Go Ariel Go!!
Hoppas att man hinner uppleva den fantastiska natur ni får uppleva innan det är för sent.
Blev så nyfiken på hur det var att umgås med den Grönländska befolkningen. Är dom öppna och intresserade av kontakt eller tycker dom mest att man tränger sig på?
Man har nu lyckats täta oljeläckan i Mexikanska Gulfen – nu återstår bara resten av alla problem med att värna vår fantastiska och enda jord.
Vad är vattentemperaturen? Är det dykbart?
Verkar isläget fortsatt positivt för passagen?
Må så gott alla ni ombord
Hälsar
Peter
Bruny informed me that she was unable to go to the devotional and she was heart sick about it. She told me though there will be two events coming up, the one in October and then David will be singing on the temple grounds in December. Most likely for Christmas. She is going to try hard to go to both.