Vi har nu kommit lite söderut igen. Natten börjar bli aningen mörkare. I lätt skymningsljus och dimma åkte vi slalom mellan isberg som nästan helst blockerade vägen in till Nanortalik första byn vi skulle besöka på Grönland. En del isberg var meterstora, andra uppemot femtiometerslängder. Långsamt och försiktigt gled vi fram för motor för att inte komma för nära om något isberg plötsligt skulle få för sig och dela sig och kapsejsa. Farliga saker! Då skall man inte vara alltför nära. Vi såg varken byn eller hamnen i dimman, men efterhand skymtade vi den utstickande kajen som vi skulle förtöja vid. Vid midnatt, trygga vid kaj, såg och hörde vi nu ett tjugotal barn i olika åldrar, både pojkar och flickor, spela fotboll på kajen. Alla verkade ha väldigt kul. En del kom och hälsade och alla pratade danska.
Nästa morgon vaknade vi till en gnistrande klarblå himmel med värmande sol och obeskrivligt vackert panorama. Hela byn såg ut som en akvarell målad av barn, med färgglada hus, röda, gula, gröna och blåa omgivna av grön lava och mängder av gula blommor.