Idag är den stora dagen, vi ska få veta om vi får gå iland. Azorernas beslutsfattare har bestämt att alla besättningar som så önskar får ta ett gratis Covid test och om negativt resultat få gå iland. Wow, härligt, vi har varit här i 11 dagar nu och dessförinnan seglat i 20 dagar, alla eventuella karantänbestämmelser är uppfyllda, vi måste komma bland de första till test. Dessutom börjar båtens namn på A…

Men nu gråter vi nästan! Hamnkaptenen läste upp listan för dagens test och vi är inte på den. Det var enda chansen vi hade eftersom testresultatet kommer tillbaka onsdag och vi måste segla på torsdag. Då ser vi äntligen ett väderfönster som ger oss möjlighet att segla vidare norrut.

Men vi lurades lite, en söm på genuan hade gått upp. Den hade nog klarat sig hem med hjälp av lite tape, men nu ansåg vi det mycket viktigt att den blev lagad. För att segelmakaren skulle kunna göra jobbet blev vi tvungna att få en plats på karantänbryggan. Oj vilken känsla efter alla dessa veckor att sätta fötterna på land även om det bara var en kaj. Vi promenerade med välbehag fram och tillbaka några hundra meter. Seglet skulle komma tillbaka nästa dag och så kom Eric på att vi behövde ett extra fall till genuan. Det kunde levereras någon dag senare. Och så tog det en dag att få upp det till masttoppen och ner genom masten.

Ha, vi blev kvar vid ”land” i fyra dagar, hann med att umgås med flera vänbesättningar och till och med att måla den traditionella båtbilden på kajen för Ariel IV. Vi hittade också den bild som vår son Christian målade när han seglade här med 2 vänner på ”Soprano”, en liten 24 fotare, för 11 år sedan. Visserligen såg vi bilden bara genom kikaren. Men våra azoriska vänner gick dit och plåtade den åt oss.

Så lite kul och en hel del skratt men stor besvikelse över att inte få besöka Faial och vännerna här.