Efter bara nio dagar till sjöss är vi här nu, i Surinam. Familj och vänner har kollat på kartan var detta okända land ligger. Vi visste inte heller, innan vi började leta alternativ till Trinidad, för var vi kan lämna båten under orkansäsong i Västindien. Trinidad ansågs förr som orkansäkert men nu har en del försäkringsbolag skapat nya mycket dyra regler för eventuella orkanskador. Bästa orkansäkra land med marina visade sig vara Surinam. Spännande!

Vi siktade land framåt eftermiddagen och började försiktigt segla in över grunt vatten efter bojar i en läskig ränna. Det blåste bra och när ekolodet visade 4 m och sedan 3,7 … 3,2 m ville vi helst vända. Ariel IV sticker 2,7 m. Men det fanns ingen återvändo och snart kunde vi andas ut igen och se djupet öka i Surinam River. Chocolate River kallas den också efter färgen på vattnet som strömmar över en extremt brun dyig botten. Alldeles innan det blev mörkt kunde vi ankra på 5 meters djup och utmattade men extremt nöjda ta den där ankardrammen.

Nästa morgon fångade vi tidvattenströmmen, nästan 4 knop, fick med stort besvär upp ankaret ur dyn, och fräste med vattnet fyra timmar uppför floden till landets enda marina med totalt 14 platser. En enkel brygga utanför ett litet semesterställe med hus att hyra, restaurang och bar, allt detta mitt i regnskogsdjungel i en flod som lika gärna kunde vara en arm i Amazonas. Sengångare rör sig långsamt i träden, apor och fåglar hojtar, ormarna hoppas vi slippa se.

Det är regnperiod. Ibland dunder-öser det ner, ibland skiner solen, någon sorts tropiskt aprilväder. Den dag vi for in till huvudstaden Paramaribo för att klarera in, såg en del vägar ut mer som floder. Vi vadade över huvudgatan med vatten halvvägs upp över vaderna. Bilarna hade det tufft. Vi hade sandaler och flip flops på fötterna. Det var värre för dem som hade vanliga skor.

Förr var Surinam en holländsk koloni men det blev självständigt 1975. Surinams president sedan 2010, Desiré Bouterse, är en f.d. diktator som då uppbackades av militären. När han valdes till president slutade Nederländerna att betala bidrag till landet. Han dömdes nämligen 1999 för att ha smugglat massor av kokain in i Holland. Om han någonsin besöker landet väntar ett rejält fängelsestraff. Men många Surinameser gillar sin president, särskilt de unga som inte var med under inbördeskriget. Annars är surinameserna särskilt stolta över att människor av alla hudfärger och religioner trivs tillsammans och drar jämt. Här bor bara ca 600 000 människor. Synagogor ligger granne med moskéer och kyrkor. Man använder varandras parkeringsplatser. Hinduer och buddister samsas med de gamla naturreligionerna och de vita holländarna att alltid välkomna. Särskilt om de har många Euro i fickorna. Vi lyckades med stort besvär få tag i Surinam Dollar och firade med lyxlunch tillsammans med ett gäng andra seglare på marinan.