Kommer du ihåg när du var liten på somrarna och flugorna surrade som galningar i sommarstugefönstret. Så var det här när vi kom in i floderna, Rio Marau och 30 sjömil längre norrut floden vid Morro de Sao Paulo strax söder om Salvador. Femtusen flugor anföll och vi blev tvungna att plocka fram motvapen. Med två stora gula flugsmällare fick vi kanske fyratusen, men senare när vi skulle laga mat höll vi på att ge upp. Eric smög bakom köksdörren, kastade sig fram och fick tvåhundra till. Jag hukade vid salongsbordet hoppade upp och tog tvåhundra. Men även om det nu bara fanns hundra flugor ombord höll vi på att bli galna av allt surrande. Särskilt i köket och i kojen där de väckte oss varje dag klockan fem när det blivit ljust. Nu räckte det inte längre med flugsmällare.

Vännerna Tomas och Paula i Marau visade oss en pytteliten affär i en källare där de verkade sälja verktyg och något som såg ut som hundmat. Där kan man köpa flugspiraler. Sådana som man hade förr i sommarstugefönstren. ”Det är inte gift längre bara lim”, sa Tomas. Vi hängde upp två i köket och en över bordet. Wow, de hundra flugorna fastnade, kämpade för sina liv och hängde i döda klasar när vi kom tillbaka efter en dagsutflykt. Nästa morgon kunde vi sova som de sömntutor vi är ända till kl 9. De flesta långseglare gillar att gå upp tidigt med ljuset. Det gör inte vi!

Nå, så var det då nästa baksida av paradiset här i Brasilien, värmen. 30-35 grader i luften och 30 grader i havet. Några timmar på morgonen känner man sig som vanligt, sedan börjar svetten långsamt sippra fram på ryggen och i pannan. Framåt eftermiddagen tränger den fram även på hakan, i knä- och armveck, på magen och rinner i strömmar nerför kroppen. Framåt sen eftermiddag börjar den långsamt torka igen, om man är på däck. Under däck är det nu bastuvärme. Särskilt om vi har gått för motor under dagen och/eller bakat bröd.

Några få långseglarbåtar har faktiskt AC nuförtiden. Vi har sju små 12-voltsfläktar ombord. Underbara små tingestar. Två går i köket när vi pysslar där. De andra går i kojerna för att vi ska ha en chans att kunna sova. Extra hjälpmedel i kojen är en våt handduk över kroppen. När man vaknar är den torr. En simtur innan sängdags och en lite avsvalkande dusch från duschpåsar på däck eller en lämpligt anländ regnskur är ett måste.

Det blir inte många kläder att tvätta. Badkläderna som vi går i hela dagarna sköljs av i duschen på kvällen. Några små landgångskläder kan hänga med. Vi försöker tänka på alla grå dagar med småregn hemma i Skåne. Hmmm, någon sjöng om att man kan gömma lite sol och värme i en ask. Kanske kan vi ta med en lagom mängd när vi åker hem under orkansäsongen i Västindien. Ariel IV får vila i Surinam under tiden.

PS: De ljumma kvällarna här är obeskrivligt underbara …