Onda eller de ledsna ögon? Vi fick Snäckan av en båtgranne, en familj som just köpt båten och flyttat ombord med sin 4-år gamla son. Förut bodde de på en bondgård men ”tvingades” sälja den och hitta ett nytt liv. Nu arbetar de hårt med att iordningställa sitt nya båthem och tänker bo ombord och segla i minst fem år. ”Då kanske vi kan komma tillbaka igen”, säger de. Bondgården var värd omkring 6 miljoner men såldes för 2 miljoner. Varför händer detta?
Sydafrika har stora problem. Det försoningsarbete som genomfördes mellan svarta och vita efter apartheid blev inte tillräcklig. Man berättar för oss att det finns bitterhet i landet riktad mot de vita och att många svarta fortfarande tänker på hämnd. Offentliga jobb tillsätts med svarta. Vita hantverkare vi träffat säger att de måste starta eget, de får inga jobb. Vit personal på marinan är oroliga för sina barn och tror inte det finns någon framtid för dem här. Välutbildade vita lämnar landet.
I Sverige kan man inte ens prata om ”vita och svarta”. I Sydafrika är det vardagsord som används i normalt samtal. Här finns miljoner av extremt fattiga svarta som bor i kåkstäder, ofta utan fungerande vattenförsörjning och elektricitet. Vi såg i Johannesburg och Kapstaden hur många vita bor i stora hus omgärdade av enorma murar och elstängsel och har svart hushållerska och trädgårdsmästare. Vi hör hur svarta i några delar av landet stormar bondgårdar, tar över marken och ibland t.o.m. dödar ägarna. Vår vän i Johannesburg blev anfallen och rånad på allt som fanns på hans kontor och företag. Man band och slog honom.
Här i Saldanha, där vi ligger med Ariel IV, var det två dagars upplopp i förra veckan. Affärerna stängde, barnen hölls hemma från skolan, busslaster med svarta vandaliserade i staden och slog sönder polisbilar. De vill ha mark att bo på och rimliga levnadsvillkor.
Som om inte detta är nog finns det också svåra inbördes konflikter mellan de olika stammar och folkslag som bor i Sydafrika, t.ex. zulu och xhosa. Även efter detta tillägg är vår berättelse för ”enkel” men Sydafrika blöder. Vi känner varmt för detta underbara land, dess fantastiska vildmark, djur och natur och hoppas att man så småningom hittar rätt för alla sina olika människor!
Sorgligt med sådana stridigheter. Vi är ju alla människor…..?
Fantastiskt att få uppleva allt som besättningen på Ariel IV får på plats.
I Sverige är det inte Svart eller Vitt, mer Röd-Grön mot Blå-Brun eller vad det
nu skall bli för färgkombination.
Hoppas på fortsatt och bekymmersfri seglats.
Vi människor har ofta ett alltför kortsiktigt och rationellt sätt
att tänka kring processer. Vår strävan är att räkna ut och kontrollera
alla faktorer för att på så sätt hitta lösningar kan vara ett hinder att verkligen
kunna se skeenden. Livet är så mycket mer komplext. Slump, impulser,
men också långsamt groende tankespår samverkar över tid och gör vårt
handlande grumligt. Ont och gott är inte parallella linjer utan lever ofta i förening.
Blir ledsen när jag hör er berätta. Att det ska vara så svårt….. Kram till er i alla fall
och era seende hjärtan.