En del av sanningen är, som Du säkert förstått, att vi inte glider fram helt enkelt över världshaven och inte heller sitter på däck och dricker drinkar särskilt ofta. Men vi gör det! Och varje njutstund är värd dubbelt så mycket för oss, för att vi har fått kämpa för den. För att vi har seglat långa sträckor med nattvakter och ibland jobbigt väder, för att vi har lagat grejor som går sönder på båten och för att vi har klarat möten med motsträviga byråkrater i olika länder.

Vi kom till Gili Air Island, turistmagnet för unga backpackers, med blandade förväntningar. Vännerna på Cool Running var redan där och hjälpte oss att förtöja vid en boj. Vi hade nog inte vågat oss in i den röran annars av turistbåtar, vackra traditionella fiskebåtar och gamla paddelkanoter. David och Gudrun och deras två barn tog med oss till sin favoritrestaurang vid stranden, men kockarna var inte där. Mörkret hade just fallit och alla muslimer hade gått hem för att äta. Det är Ramadan så de fastar under dagen. Vi hittade en annan bar med hinduer eller möjligen kristna i köket. Det blev en fantastisk njutkväll

Nu ligger vi vid en annan boj, på Bali. Här är 90 % av befolkningen hinduer men myndigheter och många affärer är stängda under firande av slutveckan av Ramadan. Gissa om det går att förlänga vårt Visum som vi hade planerat eller om vi måste betala böter för att direkt klarera ut ur landet några dagar för sent.

Det är nymåne och tidvattensskillnaden är nästan tre meter. Tio meter bakom Ariel dyker plötsligt revet upp två gånger om dygnet och blir torra land i mer än hundra meter in mot stranden. Vid lågvatten går det inte att komma in till dingebryggan utan vi får gå i vattnet den sista biten. Nu är det dags för storproviantering inför överseglingen av Indiska Oceanen. Det var inte helt lätt att bära en 25 kg säck med mjöl på ryggen genom vattnet ut till dingen eller alla de andra stora lådorna med mat. Som tur är har vi fortfarande stora säckar med toarullar, ris, havregryn och andra basvaror kvar ombord sedan senaste storprovianteringen på Fiji.

Eric går igenom båten inför de långa seglingssträckorna framöver. Just idag var det toan och alla dess slangar som måste rengöras så vi inte får nödstopp mitt på oceanen. Jag har börjat gå igenom våra rutiner, vad som måste kollas sista dagen innan avsegling, vem som ska ha vilka vakter natt och dag, vem som tar med sig vad om vi måste överge båten och om våra ”grab-bags” innehåller det vi behöver i nödflotten.

Listan med förberedelser som måste göras minskar långsamt. Vid dingebryggan ligger en underbar liten Indonesisk bar och restaurang. Där håller de andra långseglarna till. Vi belönar oss själva varje dag…