Så var det åter Erics födelsedag. ”Will you still feed me, will you still need me, when I´m sixty-four”. Förra året firade vi den på Hawaii. En del säger att tiden och åren går fort. Vi tycker att tiden räcker härligt länge. Sedan samma datum förra året har vi besökt Samoa, Fiji, Tuvalu, Kiribati och Marshall, gjort och upplevt oräkneliga härliga (och mindre härliga) ting.

Denna födelsedagsmorgon var det sedvanlig morgonuppvaktning med blommor (återanvända sedan 18 år), levande ljus (ja det måste finnas på brickan även om det är svettvarmt), bordsflagga (tillverkad av barnen under förra jorden runt seglingen), löjlig födelsedagshatt från Grönland samt lyxfrukost.

Sedan packade vi lunchpaket och paddlade med våra två kajaker några kilometer längs Majuro atollens korallöar till den yttersta som liksom de andra är täckt med vit korallsand och palmer. I passen mellan de små öarna försöker havet vräka sig in i lagunen. Starka tidvattenströmmar och vindkast lyckades nästan kasta omkull Birgitta och hennes kajak. Efter snorklingstur i kristallklart vatten och strandlunch (då Birgitta glömt såsen till salladen) var det lättare att paddla hem. Tidvattnet hade nu lugnat sig i stilla ebbläge.

Efter saltavsköljande dusch i sittbrunnen slog Eric förväntansfullt på Skype och lyckades (om än nätet var darrigt) få skaplig kontakt med barnen därhemma. Alltid lika roligt med hipp hipp hurra sångerna. Eric är halvdansk så efter den svenska födelsedagsvisan kommer av familjetradition den danska. Även detta år såg vi barnen le när de kom till raden ”hoorrah, hoorrah” (stavas det så?) Efter omkring 25 års sjungande avslöjade de så att den danska varianten av ”hurra” låter som det svenska ordet hora. Och så skrattade de. Hmm, nu fattar vi varför de har lett så i alla år.

Solen gick ner över obruten horisont och vi såg konturerna av nästan trettio jättestora fiskebåtar från USA, Taiwan, China och Japan som ligger ankrade i Majuro lagunen. De hittar fiskstimmen med helikopter och tömmer långsamt havet omkring de fattiga ö-nationerna. Det sägs att ö-nationerna ersätts väl men vad hjälper det om några år när fisken är borta. Och vad hjälper ersättning när pengarna försvinner till makthavare och deras jättehus på Hawaii. Marshallöarna har just valt en ny president. Han lovade precis som sina föregångare att sätta in alla medel för att bekämpa korruptionen.

Eric födelsedagsmiddag var revfisk, fångad av en lokal man från hans kanot.