Nej det blev inget av den orkan som vi alla var oroliga för inför nyår. Den minskade i styrka och drog åt sydost. Vi kunde fira på gatorna med Marshall folket och seglarna. Några nödraketer sköts upp, men bara från land.

Ett monster finns runt oss varje dag men med det menar vi inte vind eller hav. Havet kan vara ett monster men bara när det stormar. Vi älskar havet men hatar det ibland. Vi älskar det för dess färger och former, för dess härlighet när vi hoppar i och för att det bär oss och Ariel IV runt hela jorden men vi hatar havet när det försöker vräka omkull Ariel eller bara puttar oss hit och dit så vi mår pyton.

Monstret, det verkliga monstret, är det salt som finns i havet. Fy f-n vad vi kämpar mot det. Alltid finns det massor av salt på däck när vi kommer i hamn, stora saltkristaller och små, små saltkorn som nästan inte syns. Det vi ser är rostfläckar som växer, och rostprickar, till och med på det så kallade ”rostfritt stål”. Då tittar vi bedjande upp mot himlen efter regn eller offrar en tank vatten för att skölja Ariels däck. Tur att vi fick tillbaka vår försvunna watermaker efter två månaders väntan, även om den inte har kapacitet för att spola däck.

Än värre är det under däck där mini små saltavlagringar på händer eller kläder hamnar här och där, binder fukt och genererar mögel. Små gröna fläckar, vita prickar, jordslag som svarta märken på ljusa saker eller stora luddiga mögelmoln på läder eller annat extra känsligt. Dessa monstrets förlängda elakheter hittar vi överallt, i köksskåpen, bland kläder under durkar och bakom vad som helst. Än så länge har monstret i alla fall inte lyckats döda något av våra elektroniska instrument.

Här i Majuro, Marshall Islands har monstret blivit än värre. Ariel ligger ankrad innanför ett fantastiskt vackert smalt korallrev. Det blåser en del. Dyning och sjö dundrar mot revet. Havsspray far genom luften, saltar ner Ariel och tränger osynligt in genom öppna luckor. Idag såg vi plötsligt hur böckerna i en hel bokhylla nedanför förluckan var mögelprickiga. Eric tillverkade ett spegeltest, dvs. en vanlig spegel som placerades nedanför luckan och hör och häpna, några timmar senare var den var täckt av ett tunt saltlager. Tvätt som hängde ute smakade salt, det var bara att skölja om alltihop och hänga så gott det gick under sprayhooden.

Efter detta år, ett så kallat El Ninjo år, som förorsakat en hel del bråkigt väder i Stilla Havet, ska det statistiskt sett komma torrperioder. Vi kommer inte att kunna regnskölja stackars Ariel efter seglingar och det blir svårare att samla sötvatten till avsaltning av grejor och tvätt. Men vi ger oss inte, monstret ska bekämpas till sista vattendroppen!

Tur att vi har en salt kille och en salt tjej ombord …