Dingen är en livsnödvändighet. Utan den kommer vi inte till vårt hem (Ariel IV) som alltid ligger ankrad en bit ut, utan den kan vi inte hälsa på andra långseglare eller transportera mat, tvätt, vatten eller annat till och från land.

När vår tio år gamla dinge började ge upp beslutade vi oss för att hon skulle få komma på service hos en professionell dingemakare. Hon skulle få alla handtag utbytta, en ny dragkrok påsvetsad och en översyn av alla delar. En vecka skulle det ta.

Vi fick låna en gammal dinge av dingemakaren så länge. Den var så dåligt pumpad att det kändes som om transportmedlet var en flytande vattensäng, man gungade upp och ner i pontonerna. Det var för att den inte skulle gå sönder av för högt lufttryck. Jaha, vi åkte på denna gungande skapelse i tre dagar, den fjärde morgonen låg den stackars gamla dingen som en död padda vid Ariels sida. Helt utan luft.

Vad göra? Gammeldingen fick åka hem för att eventuellt få ytterligare ett liv, vad vet vi. Vi blev tvungna att ta fram vår egen lilldinge som bara ska användas i nödsituationer, och detta var ju en så´n … Och visst är den söt, som en förstärkt badbåt för barn. Folk ler åt oss när vi åker i den båda två, det är knappt vi får plats. Ingen gång har vi lyckats ta oss i land utan att bli i stort sett genomblöta.

Så nog är det skönt att stordingen har blivit lagad och är tillbaka igen!