Valhaj, eller brugd som jag tror det heter på svenska, samlas i bukten utanför La Paz så här års. Vi tog dingen ut en dag för att reka. Vind och vatten var stilla, stilla, bästa förutsättningar för att se fenor och stora kroppar röra sig i ytan. Två öppna båtar låg redan därute med folk i vattnet. På båtskroven framgick att de tillhör ett valmuseum.

På med mask, snorkel och simfötter. Vi turades om att simma respektive passa dingen. Jag hoppade i först och anslöt direkt till några snorklare som tydligt följde något i vattnet. Tjo, hjärtat hoppade högre upp än halsgropen när det första jag såg var en jättestor mun som kom rakt mot mig. En enorm kropp följde långsamt och elegant förbi mig, brunaktig med mörkare fläckar. Den här första valhajen vi mötte mätte uppskattningsvis omkring 10 meter. En stor stjärtfena översållad med sugfiskar i olika storlekar, vajade lojt fram och tillbaka. Innan jag fattade att den viftade bara långsamt trodde jag den skulle svepa iväg mig all världens väg. Adrenalinnivån var nog i topp.

När det var Erics tur att hoppa i syntes fenor och ryggar av flera lite mindre valhajar en bit bort. De verkade inte störas av ljudet från dingemotorn när vi försiktigt körde dit. Eric hoppade i mitt ibland dem och upplevde sig vara mitt i slags dans. Valhajarna plaskade, rörde sig i cirklar och verkade nästan leka med varandra och med Eric. De gigantiska fiskarna äter inte rov utan plankton som de silar in genom munnen. Vi visste att de inte är farliga för människor men icke desto mindre var upplevelsen av att vara de gigantiska fiskarna så nära, både fantastiskt härlig och hisnade läskig!

Här länk till en liten film som våra vänner gjorde. De dök från en dinge bredvid. Bilderna på fisken är våra, de klippte in dem i sin film.