Konstigt men nu skönt att lämna rallyts intensiva livsstil. I sällskap med kanadensiska ”Celebration” på väg från turisthektiska Cabo San Lukas till La Paz som påstås vara mer ”mexikanskt”.

Lugna stilla seglingsdagar, en av dem i sällskap med en haj. Vi såg fenan sticka upp men trodde först det var en sköldpadda, som vi tidigare sett ligga med en labb i vädret. Så skar den olycksbådande nosen vattenytan och bestämde att vänta med att bada.

Senare rasslade fiskelinan ut på först ett fiskespö och sedan direkt det andra. Lätt kaos! Snabbt in med genuan för att minska fart. Fram med handskar, krok och kniv. Första fisken var en liten skipjack tuna. Vi hann tyvärr inte släppa den direkt utan den stackaren fick hänga där ett tag medan Eric kämpade med det andra spöet. Wow, en stor stark som hoppade, for fram och tillbaka och kämpade för sitt liv. Upp på däck kom en obeskrivligt vacker dorado, glittrande i guld, orange och grönt. Men, djävlar, den gled längs däck, lyckades slå sig fri och ner i det varma, turkosblå havet igen. Den var egentligen värd att få sin frihet igen. Men fisken hade aldrig en chans, kroken satt så hårt att Eric till sist lyckades få upp den på däck igen. Och visst är det sorgligt att se hur en guldmakrill förlorar sina skimrande färger och blir helt grå när kniven skär. Men mums vad god den var!

Soldränkt segling med vandring iland emellan, nu definitivt i kaktusland.