Andra dagen i San Francisco gjorde vi vår löpträning på Golden Gate, tre km ena vägen och lika många den andra. Ögonbedövande utsikt och massor av glada människor som traskade, sprang eller cyklade över den. Varje kilometer finns en nödtelefon med en text bredvid: ”Make the call – there is hope”.  Nästa dag hörde vi ett meddelande från Coast guards på VHF: ”The body has been found”. Undrar om det finns någon statistik på hur många som har hoppat över räcket. I mitten av bron finns sex körfiler fulla med bilar. Otroligt att de som började planera bron på 1840 talet, och de som byggde den färdig på 1930 talet, förstod att utrymme skulle behövas i framtiden för så många bilar.

Under bron fräser Oracle och Team New Zeeland, finalbåtarna i årets American Cup, i 40 knop(!). Världens snabbaste segelbåtar ser inte ut som båtar längre utan mer som någon sorts katamaran rymdskepp med jättestor stjärtfena. På den lokala båtklubben hejar San Fransiscoseglarna till vår stora förvåning mest på Team New Zeeland. Massor av ny zeeländare har anlänt till stan för att heja på sin båt men amerikanerna verkar inte bry sig så mycket om sin. Vi får höra mer eller mindre trovärdiga historier om att Oracle blivit en angelägenhet för ett fåtal kapitalister och inte längre för nationen.

Vi får särskilt tillstånd att ligga fem nätter i Aquatic Park, en ankringsplats mitt i city. Vattnet delas med några andra besökande båtar, en roddklubb och en synnerligen aktiv simklubb. Varje dag ser vi massor av armar som fågelvingar röra sig över vattenytan med ett tillhörande neongrönt eller illgult huvud framför.  På kvällen lyser rött och grönt ljus ovanpå badmössorna. I ankringstillståndet ingår en regel om att man inte får ha motor på dingen så vi ror fram och tillbaka till stranden varje dag och angör storstaden barfota.