Finally, vi har korsat den osynliga gränsen mitt i Dixon Entrance och kommit till Kanada. Efter två år i Alaska nosar Ariel IV nu nyfiket på farvattnen i BC; British Columbia. Den kanadensiska gästflaggan är hissad och även den gula Q-flaggan som måste sitta uppe tills vi formellt klarerat in i landet.

Första natten i Kanada blev händelserik. Det hör till saken att det blåste småspik. En fiskecharterbåt med värdpar och fyra tuffa gäster från Alabama låg i den vilda ankarviken. Vi rodde över för att höra oss för om fiskelicenser och blev direkt ombordbjudna och fann oss strax framför en sprakande brasa med ett glas vin i handen. På hemvägen hade vi två stora påsar nyfångade storräkor i samma händer. Dessemellan hade vi mött en jättestor örn, öga mot öga på tre meters håll som dök för att hämta ett fiskhuvud placerat alldeles framför oss på båtens akterkant. Awesome!

Tillbaka på Ariel kunde vi efterhand som mörkret föll, inte undgå att se hur en mindre fiskebåt, som senare kommit in i viken, långsamt draggade ner mot land. Eric lyste upprepade gånger på den med vår starkaste strålkastare men fick ingen reaktion. När båten till slut närmande sig klipporna på allvar kunde vi inte bara stå där och se den gå på. Eric kastade på sig sjöstället och drog ut i ösregnet med dingen. Turligt nog satt stora motorn på. Han bankade på båten och ut kom en, så när som på kalsingar, naken tjock man, sömnig och förvirrad. Men på någon minut fattade han läget, startade motorn och sprang fram på fördäck för att ta upp ankaret. Vi antar att han inte ens kände vinden och regnet mot huden. Några meter till och det hade varit försent. Eric fick ett tack och vi såg båtens lanternor glida in mot ett mer skyddat hörn av viken.