Visst var det konstigt och lite sorgligt att lämna Ketchikan. Ariel hade legat där skyddad och väl omhändertagen hela vintern. Vi hade jobbat i nästan en vecka för att få henne shipshape igen och nu bar det av. Seglarfamiljen Molly och Peter med alla sina sju barn stod på bryggan och vinkade. Vi fick en burk hembakade cookies med chokladchips som barnen hade gjort. Fiskarna på grannbåten ”Champion” la loss våra linor. Vi tutade och lämnade Ketchikan.

Första seglingen var bara 20 sjömil till en liten ankarplats, Crab Bay. Härligt att vara ute från civilisationen igen och mitt i tyst vildmark. Viken var rasande vacker med sandstrand och en gräsplatå vid skogskanten. Stora stockar låg huller om buller. En rolig klippformation såg ut som en gigantisk groda. Vi byggde ett läger och tände en jättestor eld medan tidvattnet långsamt åt upp sandstranden. Det gjorde inget att det tog timmar att få fin kol och därmed grillad fisk och bakad potatis.