Mån 8 aug

Igår var det 16 grader i luften, idag är det 10. Vid John Hopkins glaciären var det 4 grader i vattnet, här är det 10. Men framåt eftermiddagen när vi ankrar i South Sandy Cove har det blivit 16 grader.

Thomas och Loren paddlar mellan hoppande laxar. Vi andra sticker på upptäcktsfärd i stora dingen, till ett floddeltaområde några sjömil bort. I två timmar sitter vi där på en sten och spanar. Laxar leker, sjöfågel skriker, havsvattnet stiger långsamt och vi flyttar förtöjningen till dingen längre upp på stranden flera gånger. Huvudflodarmen fylls långsamt. Laxarna börjar röra sig uppför mittfåran och alla sjöfåglarna samlas runt den, som i väntan. ”Nu åker vi, dags att börja med middagen!” ”Nej vi blir kvar en kvart bara”, säger Eric. Då händer det, en stor lurvig svartbjörn kommer långsamt fram ur skogen, tittar sig runt omkring och lufsar sakta och lugnt över stranden. Stannar då och då och nafsar i sig något. Fångar enkelt en lax stannar upp och äter den. Går sedan vidare och försvinner in i skogen på andra sidan. Tagna av upplevelsen sitter vi tysta på vår sten ett tag och hoppas han ska komma tillbaka. Till slut går vi i dingen som nu är på väg att flyta bort för tredje gången. Vattenytan har gått upp omkring två meter. Då händer det igen … en lite mindre svartbjörn kommer ut ur skogen, förmodligen en ungbjörn. Han hoppar och plaskar lekfullt i vattnet, käkar en lax och lämnar resterna till fåglarna. Till slut kommer han ganska nära oss i dingen. Jag ser honom i kikaren som om han stod två meter från mig. Då får han syn på oss sniffar misstänksamt, vänder tvärt och går långsamt och värdigt iväg. Hans kolsvarta päls blänker i kvällsljuset, han är smärt och smidig, nästan panterlik i sina rörelser.