Solen öser ner och vi får den finaste dagen vi haft tillsammans. Perfekt, detta är den dag då vi mest behöver solen. För att se den gnistra i glaciärerna och för att kunna tillbringa dagen på däck och njuta av omgivningarna.
På väg vidare norrut passerar vi fem mindre glaciärer och når till slut John Hopkins, den största av dem. Det dånar och brakar när John Hopkins kalvar men havsområdet framför den är täckt av mindre isberg så vi kan inte komma hela vägen fram till glaciärväggen. Jennifer kommer efter och vi förtöjer båtarna intill varandra med fendrar emellan, stänger motorerna och ligger stilla tillsammans vid iskanten som en liten långsamt drivande ö. Vi fixar en jättegryta fisksoppa och Jennifers besättning står för resten till en gemensam lunch. Vi är sex och de är fyra, två av dem från Nya Zeeland.