Ons 3 aug

Klockan halvtvå på morgonen samlas vi på fördäck och njuter en ankardram. Ankaret har just gått efter en långsam insegling till Glacier Bay, i kolmörker.  Stenar och uppgrundningar låg där de skulle men ankrade båtar var svårare att se. Thomas stod i fören och svepte vattnet med en strålkastare. Båtarna låg liksom vi och väntade på att få information om Nationalparken.

Nio timmar senare, efter frukostgröt med kanel, russin, socker och pulvermjölk, filéar Thomas och Eric laxarna på däck. Den största blir kotletter. Alla tre hamnar i varsin fiskburk i kylskåpet. Det kommer inte att vara någon åtgång på konservburksförrådet i denna fiskrika trakt. Vi gav bort en väldig massa müsli, havregryn och pasta till vänner i Kodiak. Nordvästpassageförrådet var alltför gigantiskt. Nu börjar det bli dags att hitta någon lämplig person att donera konserver till.

På eftermiddagen träffar vi en ”ranger” i nationalparkens lilla välkomsthus och får noggranna instruktioner om hur vi ska bete oss och hur nära vi kan gå valar, björnar, sjölejon, lunnefåglar, älgar och alla de andra i Glacier Bay unika miljö. Parken har utnämnts till World Heritage.

Några amerikanska seglare berättar detaljerat om var och hur vi ska fånga hälleflundra. Men vad ska ni göra med den, har ni någon frys, frågar de. Äta den förstås! Kan bli svårt att klara av, räkna med en storlek på omkring hundra kilo, blir svaret.

På hike genom skogen träffar vi en ung kajakguide. Hon visar oss sjösparris, havsspenat och gåstunga, tre gröna bladväxter som gör vår kvällssallad salt och intressant. De växer på land halva tiden och i havet halva tiden när tidvattnet kommer upp. I skogen möter vi också två älgkalvar på långa rangliga ben.