Startsidan > Medelhavet 1987/88 > Innehåll > 6 juni - 12 juni

<<< - >>>


Måndagen den 6 juni.

”Du gamla du fria…” Idag Sveriges nationaldag!

Jag vandrar med Rasmus in till själva Kalibia. Fin liten stad med nästan turiskt överflöd av varor. Tar reda på busstider till Bizerte. Vi får nog åka dit och hämta vår post per buss. Vinden vill inte att vi skall segla. Våra planer att snarast dra direkt norrut till Sardinien. Skall bli skönt att komma tillbaka till Europa och civilisationen igen. Kanske kan vi tillbringa några sköna badveckor i sandstrandsvikar innan vi måste gå in i kanalerna igen.

Finns inget vatten här, får hämta dunkar i toalett, kul-kul, till både både dricka och tvätt!!

Överbliven pizza och säsongens frukter, melon och aprikos, till lunch. Christian med Dave och Max till härligt fin sandstrand. Jag och Rasmus hittar sen inte dit, frustrerande. Gott med färsk fisk till kvällsmat.

Tisdagen den 7 juni, Kalibia.

Upp tidigt. Vi smyger iväg som indianer medan barnen fortfarande sover. Väcker Terry som lovat ta hand om barnen hela dagen. Får lift in till busstationen med en trevlig äldre tunisier som önskat att hans familj bott i Kalibia så han kunde fått bjuda oss hem på ”cous-cous”. Hoppar på bussen, en hopplöst gammal, skranglig sak, till Tunis. Hela resan tar 2,5 timmar, pust. Så letar vi efter bussen till Bizerte, men det visar att den går från en annan busstation i andra ändan av stan’??? Vi får först lokalisera en stadsbuss som tar oss genom stan’. Äntligen rätt buss till Bizerte. Tar 1,5 timmar så kl 12.45 är vi framme. Posten där vår poste restante ligger stänger kl 13.00. Denna gången har vi makalös tur. Posten ligger nära busstationen och vi lyckas få ut våra brev 13.01. Rusar tillbaka och tar bussen till Tunis kl 13.30. ”So much for that visit to Bizerte” Stan’ verkade ändå ganska trist.

Faktiskt några timmar över för besök i Tunis. Vandrar ner i den gamla Medinan och går igenom ett otroligt virrvarr av valvtäckta gator med marknadsförsäljning av allt möjligt och omöjligt. Oerhört brokigt och spännande folkliv! Vi håller lite extra hårt i väskorna. Svalkande drink på Place de la Victoire och promenad nedför den vackra centrala Avenyn. Strövar slutligen tillbaka upp genom Medinan, blir indragen i en mattaffär för att ”bara” bese deras ”terrass”. Härlig utsikt över hela stan’. Sedan lite svårt att komma ut ur vår mattaffär utan att köpa något.

Hittar slutligen buss 28 igen som tar oss till rätt busstation. I Kalibia igen kl 21.30. ”Gosh what a day!”

Dave fyller idag år, supé’ och födelsedagstårta på “Mr Teng”. Upplöses i intet i våra kojer vid midnatt…snark,snark…  ( Glömde säga att barnen haft en härlig problemfri dag med Dave, Terry och Max!)

Onsdagen den 8 juni.

Tyvärr vaknar Rasmus redan kl 06.30 och har bajs upp till öronen. Storsanering och baljbad. Sen urgnällig babis eftersom han ej sovit klart, + gnälliga trötta föräldrar. Ösregn och kallt? Är detta Afrika?

Storhandling och jättebajstvätt. Efter diverse vilor, ( Rasmus o Bi) förbättras läget. Småpromenader. Småsnack med båtgrannarna.  Jag överraskar med lyxmiddag; färska rödbetor, köttgryta och jordgubbar. Dubbelmums!

Säng o ljuvliga säng!

Torsdagen den 9 juni.

Sol igen men fortfarande mycket vind. Och det var idag vi skulle segla hela den långa vägen till Sardinien. Fy och Usch! Istället ytterliggare en vilodag med småpyssel. Härlig eftermiddag på stranden. Och så gör vi klart skepp igen… Och så lyssnar vi på vädret igen… Och så får vi veta att ett lågtryck är på väg från Spanien mot Italien…Så vi måste ge oss av genast för att hinna före. Efter avskedste med Dave o Terry o Max  lämnar vi så Tunisien kl 23.00. Nästan vindstilla men med besvärande dyning. Inte mycket sömn den natten. Fiskebåtar, stök med vinden och sjö. Barnen sov dock gott som vanligt.

Fredagen den 10 juni.

Men även denna morgon gryr och med en härlig bris från NE. För stor och genua gör vi stadigt 6-8 knop hela dan’. Natten också!!! Vilken lättnad, jag får sova lite och övriga besättningen kan leka, äta och leva normalt både under och på däck. Christian får sin ”överraskningspåse” och gläds åt en efterlängtad solhatt, jättestora prickiga ballonger och en ny Bamse-tidning med aktiviteter i form av pyssel, knep och knåp. Alla sover gott på natten. Jag får några timmar på kvällen men sen ”bara” mina vanliga 10 minuters vilopass . Bi måste vara pigg på dagen då barnen är vakna!

Lördagen den 11 juni.

Så var det slut på den härliga akterliga brisen. Mest vindstilla och motorgång. Solen skiner som vanligt förståss och vi tar talrika dopp från badstegen. Eller för Rasmus i badbaljan.

Vattnet är fortfarande lite kyligt, som hemma i Sverige, och vi börjar förstå att vi nog inte kommer att hinna få bada i det riktigt varma medelhavsvattnet igen, innan det är dags att gå in i kanalerna, suck!

Fiskelinan är som vanligt ute men tyvärr ingen fisk. Så händer det konstiga att stormfåglarna börjar dyka efter draget som nog skiner när det i fem knop pilar fram i vattnet. En fågel råkar få fisk-kroken i ena vingen och släpas ganska länge efter båten innan jag lyckas få in den och loss den.  Tyvärr är nog vingen bruten och fågeln ligger kvar utan att försöka lyfta från vattnet? Inget att göra.

Seglar hela dagen utanför Sardiniens ostkust och ser på avstånd en vacker vild hög kust. Respektingivande bergstoppar varvas med böljande kullar. Fåtaliga byar och hamnar. I stort sett obefintligt båtliv.

Återigen middag, och hela familjen samlad, vid sittande bord. Framåt kvällen kommer vinden igen och då rakt förifrån!? Går på lite med motor och storen hissad. Men sen börjar det stöka till sig igen och framåt morgonen mycket vind och sjö!

Söndagen den 12 juni.

Vi orkar inte mer utan vi styr in mot land för att söka skydd och ankra bakom några öar. Det tycks oss en oändlighet, stampande mot vind och sjö innan vi äntligen kan kasta ankar i en mycket vacker vik på ön Ile Tavolara efter nästan 3 dygn och 328 nautiska mil. Av den plötsligt uppdykande nordliga vinden finns inte mycket kvar, typiskt medelhavsvind, utan barnbåten kan styra iland till en härlig sandstrand medan jag äntligen kan få några timmars ytterliggare sömn. Härlig dag med barnen på stranden, Christian bygger en stor hamnstad, Rasmus travar runt i vattenbrynet, kastar sten och ger upp små förtjusta skrik. Skönt att vara i Europa igen, välklädda människor som inte stirrar på oss, eller tigger något.

Och vad händer sen om inte en ny vindvridning så att vinden kommer rakt in i vår vik nu och vi blir tvungna att segla vidare…

Nå bara 15 sjömil kvar till Porto Servo, vårt ursprungliga mål. Först skön smörsegling för fullt kryss-ställ genom en synnerligen vacker och majestätisk bergig skärgård. Men när vi så skall korsa en sista större fjärd kommer vinden igen rakt framifrån!!! Och ökar till kulingstyrka!!! Snabbt två rev i storen och ett i focken. Men så händer det oerhörda. Vi hör ett kraftigt pang-ljud ifrån båten? Masten? Något som gick sönder helt klart!? Ser att förstaget hänger helt löst och masten svajar? Vi håller på att förlora riggen! Masten spruckit från förstagsbeslaget och ca en halvmeter nedåt. Så snabbt har nog aldrig seglen kommit ner förut. Släpper häck och backstag. Spänner framåt alla fall för att stödja masten! För bara motorn får vi nu långsamt, långsamt stånga oss fram emot den ökande sjön. Christian är oerhört duktig och tar hand om Rasmus flera gånger i den rullande kajutan, när både mor och far behövs på däck.

Så äntligen styr vi in i lagunen och lugnt vatten och kan ankra i Porto Servo, Sardiniens Marstrand/Sandhamn! Med masten fortfarande uppe. En nedslagen samling kring middagsbordet. Vad gör man med en sprucken mast. Möjligtvis har vi tur i oturen genom att vi befinner oss just här, där ett av Europas finaste varv servar de stora kappseglarna. De kanske kan svetsa  aluminium. Jag åker upp i masten och kollar skadan, samt rekar varvets öppningstider  inför morgondagen. En trött och mycket ledsen besättning törnar in. Dock äntligen i en koj som ligger helt stilla…


Startsidan > Medelhavet 1987/88 > Innehåll > 6 juni - 12 juni

<<< - >>>

 

arielfyra@hotmail.com