Mot Nya Zeeland.

S/Y Ariel IV 1999-12-05

Resebrev 74: Mot Nya Zeeland.

När man är nygift och trär på ringen, känner man och vrider på den, tills man blir van. När man spänner klockan på armen efter ett långt sommarlov är det ovant i flera dagar. Så känns det att ta på sig långbyxor, strumpor och skor efter ett år i tropikerna. Att sova under stort täcke med kylig nästipp känns synnerligen ovant, men skönt faktiskt. De lemmar vi nu lindar in i textilier är inte mörkbruna. Som jag hade trott att de skulle vara efter lång vistelse i solländer. Efter en seglingssommar hemma hade vi varit brunare, och blondare. Men livet i värme utspelar sig i skugga. Om tonganerna måste gå i sol mitt på dagen, bär de paraply. Vi vithudingar gömde oss under kanvas, träd och hattar.

På Nya Zeeland är det vår nu. Undrar om nyzeeländarna upplever vårens hela magik med bristande knoppar och rusande vätskor liksom nordeuropeerna. Efter ett år i evig värme med fullödig löv- och blomsterprakt ser vi fram emot att vänta och längta. Efter att vilja söka sol och att kura i en läig hörna med ansiktet mot värmen. Samtidigt som vi seglar mot vår, tänder vännerna därhemma adventsljus och dricker glögg. Andra söndagen i advent seglar vi sedan fem dagar mot Nya Zeeland, med en frisk bris, snett framifrån. Rasmus sitter i aktern och hyvlar på en blivande adventsljusstake, med valar på. Vi tänker fuska med tändandet så att ljusen får de rätta trappstegslängderna. Varje dag öppnar barnen lucka i varsin adventskalender som de har gjort till varandra.

Vi seglar mot sydligare breddgrader för att undkomma orkansäsong vid ekvatorn. En kuling blåser mer än 12 sekundmeter. En orkan blåser mer än 32 sekundmeter! I tropiska orkaner ingår virvelstormar. Kallade orkaner, cykloner, tyfoner, eller willy-willies beroende på var de föds. Namngivna Ada, Betty eller Celia beroende på sitt nummer i ordningen, var säsong. Sitt ursprung har de i överhettad och fuktig luft nära ekvatorn. Virvlar av fuktig ånga, hundratals kilometer tjocka, börjar snurra som en följd av jordens rotation, medurs på södra halvklotet, moturs på norra. Hela system drivs åt väster av passadvindarna. Någonstans på sin väg, böjer en fullt utvecklad virvelstorm av från ekvatorn och lämnar tropikerna, för att slutligen göra av med sin energi över tempererade zoner i; t ex Karibien, norra Australien eller havet mellan Tonga och Nya Zeeland!

Varje dag klockan åtta pratar vi med fem andra båtar, som seglade från Minerva Reef samtidigt som vi. ämne nummer ett är väder. Alla bidrar med info från kortvåg via dator, väderfax, email från folk, väderinfo från radio, egen bedömningskunskap och intuition. Hittills har vi haft tur och glider söderut genom ett mäktigt högtryck. Ibland för lite vind. Dieseltanken är nästan tom så vi har måst ligga och guppa utan segel två nätter och en dag.

Vi har sett portugisiska örlogsmaneter segla förbi med sitt lilla segel över spegelblank yta. Vi duschade i spannar av kyligt saltvatten. Christian bakade bullar och Jens gjorde kletiga chokladkakor. Sista löken och sista potatisen är äten. I konservburkslådorna under durkenbörjar botten skymta. Kompisbåtarna har gått för motor och lämnat oss bakom. Vår stora genua har ett misstänkt materialfel. Den har skörat igen. Vi tog ner den och seglar nu för en mindre extragenua, som var sydd för att fånga akterliga vindar, i broderskap med stora genuan, över Atlanten. "Syren" hade fått smutsig diesel. Bränslesystemet har proppats igen och motorn har stannat. Kapten Jordan ser, enligt rapport via kortvågsnätet, ut som en dalmatinerhund. Nu är "Syren" bara segelbåt liksom vi. "Cygnus" tror att deras diesel räcker fram till kust men inte i hamn. De funderar på att blåsa upp dingen och dra båten in med utombordaren.

Rasmus funderade över vad någon av kompisarna därhemma skulle tycka om att bo en vecka i ett litet hus som hela tiden rör sig upp och ner. Där alla lösa grejor måste stöttas eller bindas fast. Med en mycket liten gård omkring som man inte kan gå utanför. Med fantastisk stjärnehimmel, solnedgångar, mångator, regnbågar och färgglödande molnformationer över. Och med mareld, stim av lekande delfiner omkring och fiskar som flög in på gården.

Idag såg vi pilotvalar som ser ut som stora delfiner. Det finns 80 olika arter av valar i världens hav. Gångna tiders polynesiska mästernavigatörer följde med stor kunskap fåglars väg, himlakroppar, vågrörelser och vindriktingar för att hitta kända öar och för att utforska nya hav. Legenden säger att maoriern Kupe från Raiatea nära Tahiti var den som nån gång mellan 600 och 800-talet, upptäckte Nya Zeeland. Vi håller som han "lite till vänster om den nedgående solen i november." Ett kväde underlättade hans färd; "Låt sjön bli lugn, och låt den glänsa liksom po-enamu (nyzeeländsk jade). Låt sommarens skimrande värme alltid dansa över dess väg."

Vi lånar hans sång och lägger till en rad som åkallar den goda vindanden, Ariel.

Birgitta Boye-Freudenthal