Bora-Bora - Suvarov.

S/YAriel IV 1999-09-19

Resebrev 63: Bora-Bora - Suvarov.

ännu en lång seglingsetapp låg framför oss. Sexhundra sjömil till den lilla atollen Suvarov i nordligaste delen av "Cook Islands." Därefter ytterligare sexhundra till Samoa. Sammantaget lika långt som över halva Atlanten. Vi minns vår oerhörda uppladdning, fysiskt och psykiskt inför vår första långsegling, den över Biscaya, som bara var fyrahundra mil. För att inte tala om Atlanten. Förberedelserna inför Atlantöverseglingen tog en månad. Efter ha korsat två oceaner och många hav känns det annorlunda att ge sig ut igen. De värsta havet var Nordsjön. Inför tio dagar under segel, mellan Franska Polynesien och Samoa, förberedde vi inte mycket mer än inför en vanlig dygnssegling. Vi känner ingen osäkerhet eller rädsla längre. Vi vet att vi kommer att må pyton de första två dygnen. Vi vet att sjösjukepillren fungerar. Det var bara att jobba på. Däcket skulle röjas. Tvätt och handukar ner från mantågen. Rasmus segeldinge stuvades noga på fördäck. Båda gummidingarna tvättades av och rullades ihop i förpiken. Utombordaren skruvades fast i aktern. Alla pinaler, som snäckor och musselskal, cyklop, simfötter, skor, bambustänger, kokosnötter, bananklasar, mangohögar, dyktuber, våtdräkter, åror, paddlar, simbrädor, bensindunkar och spannar packades in. Soltaket togs ner och segelkapellen togs av. Skot och fall plockades fram ur sina påsar. Badstegen fälldes upp och sidstegen demonterades. Flöjeln till Gandalf sattes varsamt på plats. Vår lilla elektriska autopilot, Lillalf, monterades bredvid. Kikare, ficklampor, flytvästar och livlinor lades på sina speciella ställen.

Under däck stuvades alla lösa grejor undan och säkerhetshakar stängdes framför lådor och skåp. Att få tunga verktyg eller hela besticklådan, i full fart mot benen vid en överhalning, vill ingen. Vår fina hängande fotogenlampa i salongen bands ner mot bordet med gummiband. Spisen lossades så att den kan gunga och alltid ha matlagningsytan vertikal. Toalocket hålls uppe med gummiband. Strömbrytarna till navigations- och vindinstrument slogs till. Aktuella sjökort och pilotböcker plockades fram. Barnen fällde upp sidor på sina kojer så de inte kan rulla ur. Christian bor redan i en "låda" men han fällde upp ett skyddstyg framför sin underkoj så att inte modellplanen kan rulla ut. Våra fyra krukväxter har sin seglingsplats på bänken i verkstaden, bredvid fyra fotogenlampor för utebruk. Passionsväxten fick jag av Eric i Karibien. Den börjar tyvärr sloka. Kaktusen grävde vi upp i Venezuela. Kallan växte tidigare i en flodravin på Trinidad. Medicinalväxten aloe fick vi av Dieter och Gerda på Las Perlas utanför Panama. Det känns alltid väldigt skönt när vi är färdiga och kan stäva ut. Bora Bora och Franska Polynesien lämnade vi med stor saknad.

Under seglats går kortvågsradion numera ofta. Klockan åtta sänder "coconutmilkrun"; ett nät av kanske tvåhundra båtar på väg över Stilla Havet. "Leg 1"-båtarna ligger mellan Panama och Galapagos. Vi ligger i "leg 4" mellan Franska Polynesien och Fiji. Sista benet går till Australien. Utbyte av information om väder och allehanda praktikaliteter, ur en stor kunskapsbank. Klockan nio pratar det svenska nätet som är sju båtar här. Vid fyratiden sänder vi och tar emot mail. I korta meddelanden mottar vi tankar och göranden hemifrån, i koncentrat. Kommunikation med "hemma" blir innehållsrik och viktig. Klockan sex sänder Russell Radio från Nya Zeeland professionell väderinformation. De båtar som önskar kan "checka in" och få en speciell prognos för sin rutt. Samma tid sänder Sveriges Radio utlandsprogram. Dessutom utbyter, igen på samma tid, vårt informella engelskspråkiga nät info om positioner och förhållanden. Vännerna på "Yangshou" befinner sig på Rarotonga i södra "Cook Islands", dit de väntar gäster hemifrån. Allt radiosnack är kul under gång, när vi har mycket tid. I hamn hinner vi oftast inte.

De två första dagarna mot Suvarov gick sjön hög. Vardagen gick på lågvarv. Ariel gungade sidledes så att alla grejor i skåpen for fram och tillbaka med höga klonk. Våra gula öronproppar är bra. Men vi sov dåligt och gjorde just ingenting. Barnen designade båtar som de tänker bygga när vi kommer hem. Jens fångade två tonfiskar och en stor Mahi Mahi. Vårt förråd av svenska böcker börjar sina. För barnen är det ett problem. Tänk om nån har en massa bra böcker för tio- och tolvåringar. Tänk om det går att skicka dem till Nya Zeeland, där vi ska stanna länge. Tredje dagen la sig sjön och en alltför svag akterlig vind blåste oss långsamt framåt. Seglen slog mot vant och stag. Vi kan inte riskera att de går sönder. Eftersom generatorn inte fungerar kan vi inte köra symaskin. Vi satte den stora lätta spinnakern istället. Den lyfte högt över våra huvuden, blå, turkos, grön och vit, som naturen i Söderhavet. Nu glider Ariel, utan att gunga, fort och tyst på sin kurs över fjärran hav. Gandalf styr. En nyfiken grå sjöfågel följer oss. Seglingen är underbar. Snart tänds södra korset och månen kommer upp. Den ligger ner här, som en skål. Familjen samlas i sittbrunnen till "popcorn-hour".

Birgitta Boye-Freudenthal