Raiatea - Tahaa.

S/YAriel IV 1999-09-05

Resebrev 61: Raiatea-Tahaa.

Den väntade reservdelen till generatorn hade till vår stora förvåning redan kommit från Nya Zeeland. Den låg prydligt och väntade i poste restante facket på B för Boye. Eric monterade den och startade förväntansfullt generatorn som inte har gått sedan Atlanten. Nix naturligtvis. Nu skiter vi i den. Vi får fortsätta låta bli att dammsuga, använda frysbox och elektriska verktyg, och vara sparsamma med ström till lampor, kylskåp, radio/bandspelare, dator och instrument.

Christian har gjort färdigt sitt stora modellflygplan på megayachten Maria Kristina där han kunde få hur mycket ström som helst, till strykjärnet. Planets klädsel värmdes fast.12 volt grejorna ombord på Ariel fungerar bra men vi måste ladda båtens batterier med huvudmotorn. Och den har vi inte lust att köra jämt och ständigt. Vi är en segelbåt. Nu blåser det, för första gången sen vi kom till Söderhavet, mycket. Vindgeneratorn snurrar för fullt och ger en hel del ström. Eric har satt upp vår extra vindgenerator, som annars sitter utan vingar i aktern för att ge ström med hjälp av en snurrande släppropeller.

På kortvågsradion rapporterar båtar från både Cook Islands och Tonga om mycket hög sjö och kuling. Vädernäten berättar om en stark högtrycksfront som sträcker sig ända till Fiji och orsakar starka vindar norr om sig. Vid Fiji ligger också en busvädersbebis som i värsta fall kan bygga upp till säsongens första tropiska oväder. I så fall vet ingen vilken bana det tar. Vi måste följa vädret noga innan vi ger oss iväg ca 1000 sjömil över till Samoa. En cyklon vill vi inte råka ut för. Orkansäsongen börjar omkring december och då ska vi vara på Nya Zeeland. De båtar som ligger kvar i området under oväderssäsongen seglar normalt bara en eller två dagsturer iväg från ett skyddat "hurricanehole". En väderkunnig amerikansk medseglare har hjälpt oss att installera väderfax på datorn. Via kortvågsradio tar Eric emot väderkartor på datorskärmen. På kvällarna pluggar han vad olika tecken och symboler betyder för att kunna förstå väderutvecklingen.

Ibland känner jag mig väldigt glad och stolt över all kunskap som Eric och jag har tillsammans. Kunskap som gör att vi kan genomföra vårt livsäventyr och inte bara drömma om det. Kunskap om segling, navigation, motorer, elektriska prylar, snickerier, segel, väder, datorer, skriverier och undervisning. Vi söker kunskap om människor och världen omkring oss. Vi försöker vara duktiga på att inte sopa konflikter under durken. Det är inte alltid så lätt. Men det är det inte hemma heller. Vi önskar oss mer tid för vuxenprat.

På Moorea växte ananas överallt. Vi köpte fempack billigt på en bensinstation. Morgon, middag och kväll åt vi ananas i alla former. Ariel IV har förvandlats från kokosnöts-, söt grapefrukts-, banan-, fisk- till ananasbåt. Under nattsegling från Moorea till Raiatea mötte vi regnet. Regn som vi inte sett det sedan Shetland och Skottland. Regn i mängder och massor. Ariel blev härligt sötvattensren. Vi frös och hade svårt att hitta regnkläderna. Att frysa var en exotiskt ovan upplevelse. Alldeles innan passage genom korallrevet till Raiatea såg vi ingenting. På radarn såg vi ingenting. Alla ekon var dränkta i det ösigaste ösregn. Äckligt att närma sig korallrev utan att se. Ekolodet talade åtminstone om att vi närmade oss. Från tusen till bara hundra meter djup. Vi låg stilla och väntade till jätteskuren drog bort. Plötsligt dök palmklädda ringrevsöar upp alldeles framför oss och innanför höga gröna Sällskapsöberg. Vinden hade ökat. Skönt att komma in i lagunens lugnvatten. Dessa stilla laguner, mitt i Stilla Havets olika mer eller mindre vilda skepnader. Turkos och djupblå, liksom fulla av god magi.

Sen ösregnade det i fyra dagar. Handdukar och salta kläder som nästan alltid hänger på tork, blev våtare och våtare. Vi åkte dinge uppför en sagoskogsinramad flod och såg lera, grenar och stammar i strida strömmar. Under regnuppehåll såg vi människor som bor i små hus och skjul längs floden. De måste ha det synnerligen vått under fem månader regnperiod mellan december och april. Vid små bryggor låg utriggarkanoter av evig modell. Män och barn redde ut nät. I en flodkrök satt en omfångsrik kvinna och metade. Två hundar vilade bredvid. Röda, gula och vita blommor på buskar och i träd som tak över en flodtunnel. Raiateas strand mot lagunen var igenbyggd med flotta franska sommarvillor. Längre bort låg tre stora marinor.

Vi såg de stackars båtchartrare som kommit på en säkert förmögenhetskostande drömvecka till Söderhavet. Spejande ut i störtregn gick de för motor till närmaste vindsäkra vik. Tahaa ligger innanför samma ringrev. Vi hittade en vik i lä. Nästan skönt med regn. Som när hösten kommer därhemma. Inomhussmåfix och en skön bokhörna. Vi ser den världskända konturen av Bora Boras tvillingtoppar i diset några timmar bort.

Birgitta Boye-Freudenthal