Panama.

S/YAriel IV 1999-05-02

Resebrev 43.

Så kom den stora dag då vi skulle korsa Panamanäset, lämna Atlanten och de för oss mer välkända delarna av världen. Stilla Havet och andra sidan jorden ligger framför oss. Lotsen anlände fem på morgonen. Sömniga men glada över att komma iväg, drack vi en kopp te i mörkret medan vi puttrade ut till första slussen. Våra lindragare Craig och Myles från Yangshou, hade sovit över hos oss. De gick en sista sväng på däck för att kolla linor och fendrar. Längs båtsidan hängde en planka och en liten hoprullad presenning klara att slänga ut över fendrarna om det skulle behövas. Vår lots Ceasar var, till skillnad från de flesta av sina kolleger på segelbåtar, färdigutbildad och lotsade annars mest stora skepp. Hans lugn och kunnighet kändes bra att ha med sig in i första slussen.

När de tio meter höga slussportarna långsamt öppnades för containerskeppet Neptune Jade från Singapore pirrade det imaggropen. Ceasar samtalade på sin VHF med en annan lots. Vi fick order om att gå bort till en stor lyxmotorbåt och lägga till vid deras babordsida. De fyrtio meter långa slusslinorna på vår styrbordssida byttes till vanliga tilläggningslinor och vi slängde över dem till motorbåtens vitklädda amerikanska besättning. ägarna, ett äldre engelskt par, spankulerade oberörda pa motorbåtens brygga, många meter ovanför vara huvuden. Några unga gäster fotograferade oss ur alla vinklar. Vad kommer att stå under fotot i deras album? "En pittoresk blond långseglarfamilj i Panamakanalen". Vid motorbåtens sida gled vi efter Neptune Jade in i den 300 meter långa och 35 meter breda slussen. Gott om plats bakom Neptun Jades oformliga stjärt. Två svarta män med vita hjälmar kastade högt uppifrån styrbords slusskanter, repbollar, s k apnävar, fastgjorda i tunna linor till oss. Vi band fast dem i våra tunga slusslinor och männen halade hem. De ledde oss, tillsammans med sina kolleger som fått upp motorbåtens linor på andra sidan, längre in i slussen och la fast. Slussportarna stängdes majestätiskt bakom oss.

Runt omkring började hela vattnet bubbla och koka när vattnet släpptes på. Linhalarna drog långsamt hem sina linor allteftersom båtarna höjde sig med vattnet. Ledsagade av slussvakterna åkte Ariel vid motorbåtens sida genom en slusstrappa i tre steg. På toppen skildes vi från motorbåten och stävade för egen maskin ut på världens största konstgjorda sjö. Sjön tar emot vatten från regn och olika tillflöde. Ytan kan regleras för att ge lagom mycket vatten till slusstrapporna åt både norr och söder. Vi följde enligt Ceasars anvisningar den väl utprickade leden. Träd och små öar stack upp lite här och där vid sidorna. Jens och Rasmus spanade intensivt efter krokodiler. Utan några problem kom vi, ånyo vid motorbåtens sida, genom slusstrappan på andra sidan. När, i sista slussen, de stora portarna öppnades ut mot Stilla Havet satt vi lite andäktigt tysta runt Eric, som stod vid rodret. Var och en i sina tankar.

Själv funderade jag på om livsstilen pa öarna Söderhavet fortfarande är så lycklig och positiv som vi läst om i böcker. Eller om västvärlden lyckats förvandla det mesta till hamburgare, Cola och souvenirer. Jag hade en oformulerad naiv förväntan om att Stilla Havet skulle se annorlunda ut. Kanske färgen pa vattnet eller ljud från vindar och djurliv. Stilla Havet kom rusande in till oss i slussen med väldig tidvattensfart och slet oss ut i flera knops medström. Tre meters tidvattensskillnad ger upphov till starka strömmar. Vi skiljdes från våra följeslagare Neptun Jade, motorbåten och Ceasar med varma tack for gott samarbete och gick ett par sjömil ut till en ankarvik. Panama City dök upp bakom en kulle som en sorts miniatyr av New York. Skyskrapor, stål och glas. Vi kände stolthet över att ha kommit sa här långt. Barnen var besvikna över att de inte sett några krokodiler. Nästa dag åkte Christian och jag med Craig och Myles till Yangshou sommlåg kvar på Atlantsidan och väntade på sin tur.

Vi skulle gått igenom klockan åtta på en lördag men fick veta att inga piloter fanns tillgängliga. På söndagen var det val av president. Inga segelbåtar släpptes igenom. På måndagen fanns inte tillräckligt med slussvakter. Inga segelbåtar släpptes igenom. Massor av arga besvikna seglare träffades. De skrädde inte orden över den nyblivna panamanska kanaladministrationen. Ariel hade dundertur. Imorgon har Yangshou fått en ny tid. Undrar om vi kommer igenom.

Birgitta B Freudenthal