Seglarvänner börjar lämna Whangarei.

Ariel IV 2000-04-09

Resebrev 92: Seglarvänner börjar lämna Whangarei.

Jens skickade brev till sin bästa kompis Mathias i Sverige, med ett foto av sig själv. Mathias skrev tillbaka att han tyckte Jens var "så vit. Jag trodde att du skulle vara brunare" . Nog är det en paradox att vi lever här i ett evigt varmt och soligt land, men våra armar och ben är lika vita som därhemma på hösten. I tropikerna var vi mest i skugga, men bad och lockande stränder gjorde att solbränna fann oss ändå, i lagom portioner. I Nya Zeeland lever vi med kläder på. Sommartid har alla barn i skolan hatt. Tevefolk rapporterar regelbundet, i samband med väderleksrapporter, om att "bränntiden" är nitton minuter, eller nåt sånt. Sololjor i affärer har faktor tjugo eller trettio. Vi såg många plågsamt skära kroppar vid stränder i somras. Inga människor är solbadsbruna. Anledningen heter ozonhål. Det skyddande ozonskiktet runt jorden har tunnats ut, i den här delen av världen. Ultraviolett ljus från solen, som är skadligt för allt levande, slipper igenom. ändå är det härligt att ha solen. Jag satt en kylig morgon i sittbrunnen och blundade mot uppgående sol. Värme genomströmmade långsamt mina lemmar. Lyckliga minnesbilder från knoppande vår, blixtrade genom huvudet. Vi har inte mött vår på två år. Jag förstår påtagligt varför Sverige valde att skildra de fyra årstiderna till världsutställningen i Lissabon. Här är höst men inte många flammande träd finns att se bland frodig evig grönska.

Gretchen från amerikanska Appledore berättade att de längtade och jobbade hårt i många år för sin jordenruntsegling. Nu längtar de efter människor och platser därhemma. "Det är härligt." Barnen i Nya Zeeland har två veckors lov nu. Deras skolår är fyra terminer och lika många lov. Vi har delavslutning ombord med våra gästlärare som snart ska segla ut. Florence från "Malvina" har undervisat Rasmus i franska. Myles från "Yangshou" har undervisat i engelska och foto. Ariel IV har fått ny granne vid kajen. "Desert Rose II" från Australien. Mick och Lynn och deras tre barn har inspirerat till dockteater- och blockflöjtspelande. Avskedet till Malvina var tårdrypande med häftiga franska pussar och kramar. Vi har känt dem intensivt i ett halvår och kommit nära. De måste segla hem till Frankrike och tjäna pengar till nästa resa. Eventuellt kommer de att göra en bebis också.

Malvina seglar, liksom tiotalet andra båtar som redan lämnat orkansäsonghamn Whangarei, långsamt norrut längs Nordöns ostkust. Många ger sig själva semester i skärgården i Bay of Islands, efter månader av hårt båtjobb. Eric kommer hem till Ariel, från Norge, den nittonde april. Vi måste ta upp båten och måla botten. Kanske finns några vänner kvar bland öarna när vi äntligen kommer dit första dagarna i maj. En eskadersegling lämnar Nya Zeeland för Tonga sista dagarna i april. Våra vänbåtar har kommit västerifrån och är nu på väg, via några av Stilla Havets öar, till Australien. Sedan delar sig vägarna. En del seglar norr och västerut upp genom Röda Havet. En del seglar söder och västerut runt Godahoppsudden i Afrika. En del lyckans ostar, stannar kvar några år till i Stilla Havet. Vi seglar till Nya Kaledonien, Vanuatu, Australien, Indonesien, Thailand, Indien, en massa öar och Röda Havet. Vi kommer säkerligen att bli härligt solbruna igen.

Birgitta Boye-Freudenthal