Resebrev 84 Nya Zeeland.

S/Y Ariel IV 2000-02-13

Resebrev 84:

Ariel IV har legat fastbunden vid Whangarei kaj i två månader. Hon börjar rycka så smått i sina förtöjningar. En kväll plockade vi fram sjökort över nästa fas i vår resa; Nya Caledonien, Vanatau, Australien och Indonesien. Vi tände fotogenlampa i kajutan och lutade oss länge över korten. Små seglarlängtor började bubbla i hjärtetrakten. Mest spännande känns tankar kring Indonesien och exotiska asiatiska hamnar. I tidningen läser vi om bråk och uppror på East Timor och i andra delar av landet. Av seglarmagasin lär vi att många båtar haft underbara upplevelser i samma områden. Fortfarande är det lång tid tills Ariel ska välja väg. När tamparna i april kastas loss från Nya Zeeland påbörjar vi hemväg.....

Medan orkaner ryter färdigt i tropiska zoner jobbar vi vidare med båten och lever landliv här, på undersidan av jorden. På marinan hänger en karta där Sydpolen och Nya Zeeland ligger på toppen av jorden och Skandinavien ligger "down under". Jens spelar fotboll varje måndag. Vid planen träffade vi en familj som behövde bondgårdsvakt. När de, en vecka senare, åkte på semesterhajk i vildmark, bodde vi på deras gård. Våra arbetsuppgifter var inte så betungande. Elva kor, tre hästar och ett får skötte sig mest själv. Två hundar behövde mat och sällskap. Badkar och obegränsade dusch- och tvättmöjligheter trivdes vi mycket med. Den enorma dubbelsängen vilade vi gärna i. Barnen cyklade mountainbike över ägorna i timmar. Vi vandrade på smala vägar och förundrades över lantlig stillhet och igen över nyzeeländskt landskaps skönhet. Utsikter överallt över öppna rullande berg och kullar. Majestätiska träd och frodiga dungar. Får. Vi provade alla rum i det stora huset, njöt av ytor och plockade vindruvor, apelsiner och persikor i trädgården. Och läste böcker och bara var där.

Barbara, Chip och deras tre barn har förverkligat sitt livsäventyr genom att lämna ett stressigt sakorienterat stads- och karriärliv i USA för lantliv i evig sommar, skönhet och med lagom livsrytm. Barbara har lämnat sitt jobb som advokat för att vara med sina barn, inreda och utveckla djurskötsel. Chip jobbar deltid som läkare. Av Chips kollega blev vi bjudna på grillfest i en sommarstuga vid havet. Utanför verandan surfade tiotals i härliga kilometerlånga böljor. Vi fick nyckel till sommarstugan att utnyttja närhelst vi vill. Tillbaka på Ariel njöt vi av vårt lilla personliga hem och somnade dubbelgott i smala ombonade kojer. På morgonen hade någon krossat rutan i vår lånade bil, stulit en cykel från norska "Sol" och en dinge från en fransk båt. Eric samlade alla seglarna och man beslöt vid en pressinformation att turas om som nattvakter i hamnen.

När jag skulle skriva resebrev hade Rasmus på sin städdag, staplat alla båtens dynor över datorn på navigationsbordet. Christian förargade sig i pentryt, en meter från datorn, över att vi varken hade burkar skinka eller svamp ombord när han skulle laga pizza. Jens ville lyssna på band i sin koj, en meter i andra riktningen, från navbordet. Eric behövde kontrollköra den lagade generatorn en meter från navbordet i en tredje riktning. I den fjärde riktningen finns ekolod, radar, kortvågsradio, VHF, GPS och elpaneler. De stod tysta. Resebrevet kom till i händelsernas centrum.

Birgitta Boye-Freudenthal