Resebrev nr 81 Nya Zeeland.

S/Y Ariel IV 2000-01-23

Resebrev 81:

Ariel IV har förvandlats till byggarbetsplats. överallt på däck står burkar med penslar och träprylar med olika antal lacklager på. I kajutan har alla luckor till motorn plockats bort och runt omkring står allehanda verktygslådor. Delar av golvet är öppnat och det stinker diesel från tanken därnere. Den blottlagda motorn bidrar med tung odör av olja. Eric och Christian klättrar mellan sina arbetsplatser och vår verkstad i fören när de behöver hämta grejor. Ofta cyklar någon av dem till järnhandeln eller till en av båtaffärerna för att köpa några speciella skruvar eller någon del som fattas.

På förmiddagarna har vi skola i kajutan. Det är inte helt lätt. Det är inte heller helt lätt att få det vanliga livet att flyta med allas behov av mat, rena kläder och lugn och ro. Dessa arbetsveckor har varit de svåraste perioderna under hela vår resa. Det blir alltid bråk och konflikter i familjen. Fastän vi har lärt oss hur hopplöst jobbigt det blir klarar vi ändå inte av att hålla sams. Alltför många och mångas behov, stretar och drar åt olika håll. Ibland har vi olika uppfattningar om hur mycket som måste göras. Att vara sur och arg eller bara tyst, är inte bra för själen. Första gången vi hade en sådan svår period var under jättearbetsveckan på Kanarieöarna innan vi skulle över Atlanten. Sedan under en lång jobbperiod på Trinidad och under kortare perioder när grejor gått sönder. Jag tror problemet gäller alla båtar, främst de med barn.

Amerikanska "Atu" har hyrt ett hus i land under sex veckor då de ska bottenmåla och arbeta med reparationer och underhåll. Det hade jag mycket gärna gjort om vi haft råd. Vi har anställt Papolo från Schweiz i en vecka, för att ta bort rostfläckar och måla så att Ariel blir vacker igen. Varje gång hittills har konfliktfyllda arbetspass tagit slut och vi har hittat varandra igen ombord. Kanske på ett djupare plan än om problemen aldrig hade varit.

Barnen skriver dagbok en gång i veckan inom sitt skolarbete. När vi bläddrar tillbaka blir vi alltid lika förvånade över allt spännande som hänt och vi minns många härliga människor vi lärt känna. Rasmus har träffat Bill som är konstnär här i Whangarei. Han vill lära Rasmus att göra en visuell dagbok. Att kunna teckna och måla av de miljöer vi befinner oss i måste vara härligt. Ord och foton i all ära. Men en bild som det egna ögat uppfattar och överför till papper blir nog starkast. Bill har lovat komma ner och skissa med Rasmus i hamnen. Sedan ska Rasmus arbeta i hans atelji. Många många mailar till oss frågar hur barnen lever och har det under vår långsegling. Tyvärr tyvärr kan vi inte längre svara alla personligen. Men vi är himla glada över alla som skriver och känner oss än mer inspirerade att fortsätta. Ett kommande resebrev kommer att handla enbart om barnens värld.

Christian fyller snart arton år. Gymnasiet väntar när han kommer hem. På Nya Zeeland börjar sjuttonåringar på universitet om de vill. Femtonåringar har körkort. Och de flyttar hemifrån nånstans i de åldrarna, ofta till en delad lägenhet. Det egna livet börjar tidigt. Christian kunde för första gången lämna sitt flytande hem ett tag när det nu ligger stilla på Nya Zeeland. Han "backpackade" till tonåriga vänner på amerikanska skonaren "Appledore", som är på land i Russell för bottenmålning. Många kul fester, vandringar och seglatser verkar ha försiggått där. Dagen innan Appledore åkte upp på land vann de ett spektakulärt race för "tall ships". Sen dess har vi nästan inte sett Christian. Han har fått jobb på en megayacht som ska sättas i skick innan ägaren kommer tillbaka.

"Äppeldårarnas" föräldrar hälsade på oss i Whangarei. De hade haft vänner hemifrån ombord några veckor och var ganska lättade över att de åkt hem igen. Efterlängtade vänner som kommit dyrt långt ifrån för att träffas, segla och ha semester. Men långfärdseglare har inte semester utan lever sitt "vanliga" liv. Besökande vänners förväntningar stämmer ofta inte med seglarnas verklighet. Livet ombord är spännande men jobbigt ibland. När vännerna hemifrån kom, fick Appledore crew ta semester från långfärdseglarlivet, åka på rundtur, sitta på däck med ett glas vin och spräcka sin månadsbudget med restaurangbesök. Och hänga med i häftig fart på upplevelser och aktiviteter. Engelska "Yangshou" låg en hel månad längre än de egentligen ville på Cooköarna, för att de stämt träff där med vänner hemifrån. Men vi skulle göra både det ena och det andra för våra vänner. Och vi skulle stänga byggarbetsplatsen.

Birgitta Boye-Freudenthal