Mot Röda havet.

Ariel IV 2001-03-11

Resebrev 139: Mot Röda havet

Vid tiotiden på lördagsmorgonen vaknade jag av att Jens, som hade vakt, skrek högt; "en lokal racerbåt närmar sig". Resten av besättningen på "Ariel IV" ramlade ur kojerna och hoppade upp på däck. Eric såg ytterligare två snabba båtar närma sig i full fart från land. Det sprutade vatten om dem. Vi låg trettiofem sjömil utanför Yemens kust och det var märkligt att lokala båtar befann sig så långt ut. Tänk vad mycket bensin det måste kosta att köra från kusten och hit. Första racerbåten körde upp och la sig långsides vid amerikanska "Dream On". Ed meddelade över radion att männen inte hade synliga vapen. Alla tio segelbåtarna i vår konvoj vände och slöt upp runt "Dream On". Samtidigt svängde racerbåt nummer två upp vid sidan av Ariel IV. David på canadensiska "Synchronisity" meddelade på radion att tre snabba båtar till, närmade sig. Väl förberedda efter alla piratdiskussioner i Oman, har vi gömt viktig elektronisk utrustning, kameror och pengar i ett svåråtkomligt utrymme mot skrovsidan under skåpen i köket. Ovanpå, i själva skåpet ligger tjugo stora paket torrmjölk, trettio paket spagetti och kanske lika många paket potatismospulver. Det röjer ingen ut i en handvändning. Datorn ligger inskruvad bakom väggen. Vårt trettiofem kilos enorma plogankare tvättade vi och släpade ner i förpiken under en koj. Ovanpå ankaret la Eric en massa målarburkar, penslar och verktyg. Själva kojen fyllde vi med cornflakes paket och fendrar. I fören hängde vi ut vårt extraankare som bara är hälften så stort. Jag tog på mig heltäckande skjorta och långa byxor. Trots alla förberedelser bankade hjärtat oroligt när tre turbanklädda män, som kunde varit tagna ur vilken piratfilm som helst, närmade sig i en vacker målad långbåt av trä. På aktern satt två enorma utombordare. Varför var dessa "fiskare" klädda i rena hela särkar? Fiskare brukar ha smutsiga brukskläder. Varför fanns nästan inga fiskelinor ombord och varför hade männen en hand GPS och en VHF som de visade oss? Skulle de meddela någon i land vår kurs och vår hastighet? Hade ins

t par veckor sedan? "Fiskarna" vid "Dream On" frågade efter dricksvatten och gav sig av direkt när de fått en dunk. "Ariel IV" och flertalet av våra följebåtar kände sig tvungna att överlämna begärda läsk, kakor och cigaretter. Trots att hela händelsen skett utan hot men med leenden och glada hälsningar, kände vi oss alla skakade efteråt. När vi äntligen åt frukost var det under tystnad. Vår konvoj som seglat utspridd tidigare under två dygn från Oman, slöt sig samman. Nu seglar vi med så korta avstånd mellan båtarna att det nästan finns risk för kollision. Fiskelinor som släpar efter hålls kortare än vanligt. På nätterna lämnar vi större utrymme mellan varandra. Enligt gruppbeslut får ingen ha lanternor i masttoppen tända, bara svaga navigationslampor i däckshöjd. Eftersom VHF telefonen kan avlyssnas får ingen använda den utom i nödfall. Alla diskussioner sker på kortvågsradio. De tre båtar i konvojen som inte har kortvåg blir informerade från däck till däck. Minsta båtarna; "Bifrost" från Danmark och amerikanska "Sara", har svårt att hänga med när det inte blåser och vi måste lita till motorn. Igår låg hela den stora gruppen stilla i flera timmar för att vänta in "Sara". Det frestar på tålamodet. Under den tiden valde "Bifrost" att gå före. Innan vi hann ifatt blev Sören prejad av en racerbåt. Han kallade "securité, securité!." De snabbaste båtarna i gruppen gick för att hjälpa. Hade Sören sagt "mayday, mayday" hade vi förstått att det var riktigt allvar, och börjat kalla på hjälp enligt uppgjord plan. På olika frekvenser kan vi komma i kontakt med lokala myndigheter, franska marinen i Djibouti, amerikanska marinen om man har tur, eller med något av alla stora skepp som går in och ut ur Röda Havet. "Ocean Swan" och hennes följeslagare hade provat alla stationer men inte fått svar från någon.

Och under tiden som vi ängslas och undrar men ändå känner oss någorlunda trygga i den stora gruppen, fortsätter vardagsrutinerna som vanligt. Avskedet från Oman var ståtligt. Hamnmyndigheterna önskade oss lycklig seglats. En bogserbåt eskorterade hela vår antipiratarmada ut ur hamnen och sprutade två eleganta bågformade jättestrålar vatten som ett mobilt konstverk när han till sist tutade farväl. Innan racerbåtarna dök upp seglade vi lugnt i vackra sommardagar. Alltför ofta går motorn. Eric kollar varje dag så den mår bra. Vi går ibland nära intill någon annan båt för att få prata en stund om det som händer. Vi får inte längre "chatta" på VHF. "Synchronisity" och "Ariel IV" seglade på tio meters avstånd under en timme. Den ena med autopilot som styrde och den andra med levande styrman. Hervé på franska "Naguel" har lärt oss att tillverka fiskbeten av fjädrar. Nu fångar vi tonfiskar närhelst vi vill. Det är bara fantasin som kan hjälpa oss att tillreda olika fiskmåltider två gånger om dagen, utan att det blir trist. Första dagen seglade barnen på "Naguel" med oss. Rasmus har aldrig lärt sig så mycket franska i skolan som han gjorde när han spelade Risk och Monopol med dem. De yngre barnen byggde piratnästen i lego. Unge Pierre, sju år, babblade på så jag inte begrep ett ord. Det begrep han. Sedan hade vi lätta långsamma samtal om segling och livet, på franska. Ordet pirat har samma stam på de flesta språk i världen.

Birgitta Boye-Freudenthal