Innanför Stora Barriärrevet.

Ariel IV 2000-08-06

Resebrev 109: Innanför Stora barriärrevet

Innanför Stora Barriärrevet, ligger små öar och revhuvuden som ett oregelbundet prickmönster. Vi förstår att Kapten Cook var bekymrad när han år 1770 försökte hitta vägen. Han strandade på ett rev men lyckades dra sin "Endeavour" flott igen, strandsatte och lagade henne utanför nuvarande Cooktown. Vi vandrade i svettig högsommarvärme uppför berget på Lizard Island, till Cook Outlook. Där uppifrån såg Cook för första gången det väldiga barriärrevet liksom en undervattenmur avbruten av några öppningar, parallellt utmed kusten. Han insåg varför vågorna i dessa vatten var så mycket lägre än normalt och var glad över att han nu visste hur han skulle komma ut. Halvägs uppför branten fångades vår blick av ett rött starkt nödbloss några sjömil ut till havs. Mike på "Discovery" hade med sig en bärbar VHF och kunde omedelbart kalla en motorbåt som tillhör Stora Barriärrevets nationalpark. Deras stora gummidinge for ut i väldig fart. Från berget kunde vi se hur en liten jolle med två människor i, blev inbogserad. Senare fick vi veta att deras utombordare tystnat under hemväg från en snorklingstur och att de inte orkat ro mot vinden.

Ariel seglade galant norrut från Cairns; för frisk undanvind med storsegel fullt ut åt babord och genuan spirad med bom, åt styrbord. Som en stor vit fågel flög hon fram mellan reven. Första dagens ankarplats var bakom en låg ö. Vid högvatten omkring midnatt vaknade jag av att Ariel gungade och stampade. ön och revet var nästan helt översköljda. Sjöar bröt i skumkaskader och rullade vidare ut till oss. Vi begynnande lågvatten, några timmar senare blev det lugnt igen. Nästa kväll var vi noga med att ankra bakom en högre ö. På vykortsvackra Hope Island kunde något lands tevestation ha filmat de överallt förekommande Robinson Kruse programmen. Vi gick runt ön i vattenbrynet, på en halv timma. Kritvita stränder, låg buskskog. Rev, fåglar, fiskar. Inte en människa. Bakom en ilandfluten slätspolad enorm trädstam, satt vi länge, drack te och njöt av solnedgång och kvällningens molnformationer. Tredje dagen ankrade vi bakom Cape Flattery, en skyddande halvö som sticker ut från fastlandet. I skymning drog alla de trettioen räktrålare som legat där över dagen, upp sina ankare för att jaga "prawns". De fällde ut "vingar" åt sidorna, som var och en släpade en blå finmaskig trål. Nästa morgon kom alla båtarna in igen och fiskarna gick till kojs. Franska vänner på "Fraden III" fick en jättepåse räkor och bjöd oss till fest. Som alltid på franska båtar var det en total matupplevelse. Med förrätt, huvudrätt, dessert och passande viner till. På amerikanska båtar, den andra extremen, är det ofta "fingerfood" som bjuds. Fradens besättning samlar på sand i olika kulörer, som de gör tavlor av. Vi samlar också sand, men bara för att ha i burkar på en hylla någon gång. Naturens hela register av sandfärger, nyanser och kornstorlekar är imponerande.

Ni ligger vi ankrade vid Lizard Island, stor som Hallands Väderö. Turkosblå snorklingsvatten och härliga vandringsstigar. På andra sidan finns en exklusiv semesteranläggning som inte gillar långseglare. Rasmus och Jens flyger drakar på stranden, med barnen från Discovery. Eric tar itu med sin ständiga lista över småreparationer. Idag har han lagat lampan över min koj, rätat ut en böjd mantågsstötta, limmat en lös bräda på akterplattformen och bytt zinkanod på generatorn. Ikväll ska vi grilla iland. Vi njuter extra av bad och strandliv, innan vi kommer upp till krokodilvatten.

Birgitta Boye-Freudenthal