Så var det dags. Vi visste det hela tiden, hade förstått att vi måste lämna vårt hem här i Alaska, långt borta på andra sidan jordklotet. Men det kändes ändå svårt att börja förbereda Ariels vinterplats i Alaska. Seward var vårt preliminära mål och en marina där hade lovat oss plats på land. Men när vi kom till Kodiak Island, Alaskas pärla som de säger själva, föll vi pladask för det spännande landskapet och viltlivet och för de välkomnande och hjälpsamma människorna. Vi förälskade oss helt enkelt i ön. Klimatet är mildare här än i Seward in mot fastlandet. Förhoppningsvis lite mindre frysrisk för båten. Här finns en hamnkapten Marty, som skaffade oss en bryggplats fast det egentligen inte fanns några och direkt bjöd hem oss på fika till sitt eget hem. En ”marina” med gigantiska flytbryggor och en jättestor fiskebåt på varje plats. Hjälpsamma unga fiskare. Några få segelbåtar. En kom inseglande med en ung mamma, hennes nioåriga son och en bebis ombord. Vi tog emot hennes tampar. Höga berg omringar hamnen, här känns skyddat och tryggt. Hamnen vagnar är inte fastlåsta.
Vi har seglat 7692,9 sjömil från Råå, firat och slutligen förtöjt för vintern på Kodiak, Alaska. Vi ska lämna vårt hem här men det känns bra!
Tänk att ert äventyr inte är över…. Det tar bara en paus…. att låta Ariel vila lite inför nya spännande destinationer… att vi får möjlighet snart att krama om er….Det låter otroligt vackert…. jag tror om att Ariel får välja så är hon nöjd med att ligga där…..Vi ses snart….