”Vi får ingen fart” sa Jörgen, som nyss startat motorn efter att vi i starka fallvindar från bergen runt Torshavn på Färöarna tagit ner seglen strax utanför hamnen. Vi drev nu med vind och strömmar ner mot den stora hamnpiren. Ibland glömmer man att lägga i växeln efter att ha startat motorn och drar bara på gas. Men växeln låg i och ingen hände? Nu hade vi inte så mycket tid så blixtsnabbt hoppade jag ner i motorrummet där jag kunde konstatera att växel och gasvajrarna satt där dom skulle och fungerade. Pressade fram växeln och backslaget fungerade men fortfarande ingen fart. ”Vi måste ha tappat propellern” blev den första bedömning jag kunde göra  i det hektiska läget. Snabbt rullade vi ut focken och kunde vända och slå utåt till tryggare vatten, innan vi kallade på Torshavn Hamnkontor som lovade hjälpa oss in. Men efter bara någon minut kom en stor gummibåt med Arnold från skutan ”Nordlys” farande och erbjöd sig hjälpa oss. Han la sig långsides och vi förtöjde stramt ihop båtarna. Sedan gick det lätt att bli bogserade in och  lägga till vid en brygga i östhamnen. Medan övriga besättningen började röja båten, spola bort tonvis med salt och hänga kläder på tork letade jag fram torrdräkten och hoppade i det nio gradiga vattnet. Det var klart och jag kunde till min glädje konstatera att det visst satt en stor fin propeller på samma plats som jag satt den för bara tre veckor sen. ”Inte kan man tappa en propeller som har kontramuttrar plus saxpinne genom hela axeln!” Ganska trötta efter fyra dygns segling och nu detta antiklimax så fick fortsatt problemlösning vänta tills efter mat, dusch och en god natts sömn.