Vi är på Martinique, på väg till Dominica där man har en av de bästa karnevalerna i Karibien. Den sker på de traditionella karnevalsdatumen efter fastan i slutet av februari. Här på Martinique har man normalt karneval på samma datum som på Dominica

Men hör och häpna; igår på söndagseftermiddagen genljöd plötsligt massor av intensiva trummor över hela bukten. ”Vad händer” tänkte vi, och for i full fart med dingen från ankarplatsen in till stora bryggan i centrum av St Anne. Massor av folk hade samlats på torget och överallt längs gatorna. Först såg vi en grupp gul/orange karnevalsklädda dansare och trumslagare. Trummor av alla storlekar blandades med maracas och olika rytminstrument. Några blåste i snäckor eller trummade på vackert utsirade kalebasser. Oerhört intensivt och skickligt. Ett tjugotal dansare dansade skickligt till rytmerna. Oj vad det svängde om dem!

I flera timmar stod vi där och den ena gruppen efter den andra spelade och dansade förbi. Varje grupp var omkring hundra personer. De utstrålade en oemotståndlig glädje. Det gick inte att stå stilla. Nästan alla som tittade på dansade lite, så även vi, fantastiskt medryckande rytmer och en härlig spontan glädje. Dansarna var oftast unga men inte alltid smala och tjusiga. Alla kroppsformer fanns med och alla verkade lika stolta. Härligt att se. Vi såg bara en enda vit person i tåget. Man sade oss att karnevalerna i Karibien stammar från traditioner bland de slavar som förts hit från Afrika. Det var inte heller några sambarytmer i karnevalen, som i Brasilien, utan rytmer och musik som lätt förde tankarna till Afrika.

Jaha, och varför var det karneval i St Anne den 2 februari? Vi vet inte. Kanske har de förkarnevaler i byarna innan den stora karnevalen i huvudstaden Fort de France i slutet av februari. Det var fantastiskt att få vara med i denna spontana människoglädje på de små smala gatorna i St Anne.