Vi går iland på Direction Island, den yttersta lilla ön i Cocos Keeling atollen, och inser att vi måste stanna här ett bra tag. Indiska Oceanen svallar riktigt obekvämt högt. Ett mäktigt högtryck ligger söder om oss och skickar upp hårda vindar. Nåväl, vad gör det nu, ön är fantastiskt vacker, obebodd med klassiskt atollutseende, turkos lagun, palmer och vita stränder.

Det kan (tro det eller ej) bli lite enahanda att enbart ”chilla”, utbyta historier med medseglare, bada i ljummet hav, snorkla, grilla över öppen eld i solnedgången, samla snäckor eller käka kokosnötter … Vi bestämde att nu var det dags att komma igång med springträningen som vi inte kunnat göra sedan Sverige. Det finns en stig på ön, femhundra meter åt ena hållet och en kilometer åt andra hållet, från landningsplatsen räknat. Alltså tre km om man springer åt båda hållen. Stigen var delvis helt övertäckt med stora palmbladsgrenar och nedfallna kokosnötter. Sagt och gjort, vi traskade på stigen genom en slags urskog, en palmdjungel, och slängde mängder av palmblad och nötter till höger och vänster. Efter första springrundan var vi otroligt nöjda men helt på det klara med att springmusklerna fått vila i fred för länge.

På Home Island, nästa ö i atollen, finns en by med ca 600 invånare och en affär. Vi tog dingen över för att fylla på färskmat förråden. Vi förstår att ett broccoli huvud kan kosta 100 kr. Det måste importeras från Australien. Båt kommer en gång i månaden och flyg ett par gånger i veckan. Vi förstår inte att bananer ligger i bananlådor och kostar femton kronor styck. Att ingen planterar några bananpalmer bland kokospalmerna är omöjligt att förstå. Här finns för övrigt inga odlingar alls. En inflyttad australiensiska menade att folk får så bra bidrag från Australien att de blir lata. Vem vet.

På vissa avlägsna platser i världen har långfärdseglare i långa tider lämnat sitt båtnamn som minne av att man varit här. På Galapagos till exempel, på Azorerna eller på Porto Santo vid Madeira där vi lämnade en fin målning på en hamnmur när vi seglade runt jorden förr gången. Det var 1998. Undrar om den finns kvar. Cocos Keeling är också ett sådant ställe. Vi hittade en fina gammal ilandfluten bräda och gjorde ett Ariel IV minne från 2017. Undrar om vi får se den igen.