Så blev vi miljonärer …

mars 31st, 2017

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Offret funkade! Kung Neptun var med oss. Vi seglade lugnt för snäll bris, en lång nervös mycket mörk natt, genom fiskeflottan utanför filippinska kusten. Båtarnas lanternor tycktes glida iväg när vi kom nära. Ingen antastade oss eller kom i vår väg.

Morgonen grydde över ett glittrande fritt hav. Enorm lättnad över att ha lämnat kidnapparvatten! Två dygn av nästan perfekt segling söderöver. Första njutstunderna på det här äventyret, sköna läsupplevelser på däck i skugga av storseglet, medan vindrodret Gandalf stolt styrde. Sällsamt lugn när Södra korset lyste vår väg nattetid.

När de första indonesiska öarna närmade sig vid horisonten överfölls vi visserligen av ett tropiskt regnväder som uteslöt varje möjlighet att se något, men med hårt revade segel och radarn på för att kunna ”se” angjorde vi slutligen Bitung vår inklareringshamn. Som efter de flesta tropiska ”squalls” hade vi snart blå himmel igen.

Mötet med Indonesien blev fantastiskt! Som att komma ur fängelse, i den hårt vaktade marinan vid Davao, in i en levande verklighet med glada hjälpsamma människor. Vi hittade en bank och en pengamaskin i väggen och insåg att vi måste ta ut sådär omkring fyra miljoner för att ”ha lite pengar”. Sedelbunten blev så tjock att den inte gick att ha i plånboken utan fick förvaras i ett fack i väskan med gummiband om. Sedlarna vi fått ut var på femtiotusen vardera. De var inte särskilt användbara. Den lilla blå bussen in till stan kostade tretusen. Frukt och grönsaker som vi köpte på en livlig lokal marknad fick vi för omkring fyrtiotusen. Det var bara det att vi handlade hos olika försäljare och var och en av dem skulle ha några tusen. Det var nästan svårt att använda vår nya förmögenhet.

I en vacker vik utanför Bitung ligger vi nu för ankar med två andra långseglarbåtar; Soggy Paws från US och Making Time från Storbritannien. Redan första dagen blev vi bjudna på solnedgångsfest med allihop och det kändes direkt som om vi känt dem länge. Långseglarvärlden är härlig på det viset. Vi har mycket gemensamt och behöver varandra. Man hittar oftast omedelbara vänner överallt,

PS: Femtiotusen indonesiska rupier motsvarar omkring 35 kr så vår miljonärstatus kanske inte är så imponerande, men kul ändå, lite Monopolspelkänsla…

Ett svar till “Så blev vi miljonärer …“

  1. Sofia skriver:

    Härligt att höra att ni kommit fram i säkerhet. Vi skänkte er många tankar under den dagen då ni lämnade hamnen. Att köpa frukt för 40 000, jisses, det var mig att ta i 😉

Lämna ett svar