Hur dum får man bli? Visst borde jag ha fattat att min rygg inte tål 45 min sol i tropikerna efter att ha varit heltäckt i Norden i sju månader. Men så var det och jag kunde nästan inte sova på fyra dygn. Sedan flådde den stekta ryggen i ytterligare fyra dygn. Nu hänger det bara lite lösa skinflagor och fladdrar, insmorda i solkräm med styrka 70. Härligt. Himla skönt också att gå med tröja i 35 graders värme.
Men projekten går framåt och avseglingsdagen närmar sig, hurra! Den 20 år gamla dingen hade dött, fallit sönder i värmen till alla sina beståndsdelar. Vi skrapade, tvättade och ny-limmade i tre dagar. Nu lever den igen och kommer nog att klara alla ö- och dykturer i Indonesien och över Indiska Oceanen. I Sydafrika måste vi köpa en ny. Tur att vi kunde fylla på skeppskassan hemma i Sverige.
Det stolta vindrodret Gandalf har helt snöpligt blivit av med sin paddel. Den bräcktes i en jättevåg på väg till Filippinerna. Vi hittade en filippinsk snickare som mycket skickligt tillverkade en ny.
Motorn, Ariel IV:s hjärta, brummade igång efter några nervösa försök. Startbatteriet vill inte riktigt. Var hitta ett nytt startbatteri i dessa vatten?
Vi har gott vatten att dricka. De första dagarna köpte vi det i flaskor. Sedan har vi använt vårt stora soltak som regnsamlare. Varenda skur har tagits tillvara och runnit via slangar, ner i dunkar som vi tömmer i vattentankarna. Duschen är en slang på bryggan men det vattnet vågar vi inte dricka. Projektet som innebär att få igång vår ”watermaker”, som avsaltar havsvatten, får vänta tills vi kommer ut i rent vatten.
Varje fredag kväll är det knytkalas på marinan. Ett femtontal seglare möts i solnedgången och bjuder varandra på sina hemländers specialiteter. Vi käkar och gläder oss åt allas historier om vilka lyckade båtprojekt (eller totalt misslyckade) man genomfört under veckan … lite nördigt, men skönt efter hårda arbetsdagar.
I marinans fyra hörn finns torn, två mot land och två ute på pirarna mot havet. Där sitter militärer dygnet runt med k-pistar i knäet. Inga mer seglare kommer att kidnappas från den här marinan. En tysk seglare kidnappades från sin båt i november. Hans fru sköts ihjäl på däck när hon försökte försvara sig med gevär. Mannen halshöggs nyligen när ingen lösensumma gick att få. Vi känner oro efter dessa händelser och kommer tyvärr därför att lämna Filippinerna så fort det går.
Hurra, råttan har lämnat skeppet …
Hemskt med kidnappningen!!
En del saker lär man sig aldrig men tårtkalas!! Ariel – råttan 1-0! Lycka till med resan ut till tryggare vatten. Vi tänker på er! ❤
Jag hoppas alltid att jag blivit immun mot det där och blir lika överraskad varje gång. Hoppas er segling går bra, förstår att det blir skönt att lämna dessa vatten! Kramar
Ta väl hand om er, både kropp o själ! Segla lugnt!