Det började med att vår flight mellan London och Manila var inställd, Vi befann oss plötsligt helt oförberedda ett dygn i London. Jättekul med 31 kg ryggsäckar vardera och 13 plus 2 timmars flygning, samt åtta nattimmar på Manilas förfärliga flygplats, framför oss.
Då visade det sig att vår gamla seglarvän Myles från förra turen runt jorden, råkade vara hemma i London. Han hämtade oss på flygplatsen, gav oss mat och vän värme samt en jättestor engelsk dubbelsäng.
När vi sedan kom till Manila bad flygbolaget Philippine Air om ursäkt för den inställda flighten. Vi fick en fantastisk middag och dubbelskön säng på ett femstjärnigt hotell.
Efter totalt 57 timmars resa kom vi så fram till vårt hem Ariel IV. Hon slokade, såg sliten, smutsig och ledsen ut. Och inuti nästan en katastrof! Vitt äckligt mögel på läder, plastytor och ställen där fukt kommit åt. Mus-skitar på alla tänkbara ställen! Och vid närmare inspektion uppätna energibars, hål i plastpåsar runt te, bönor och liknande, hål i diskmedelflaskan, t-spritflaskan, vitaminburken och på andra oväntade plastgodsaker. Vi grät en skvätt och försökte sova. Det gick inte. Jet laggen triumferade över totaltröttheten.
Nästa dag satte vi igång, sopade, gnodde, gned, skurade och tvättade däck, sittbrunnar, durkar, kölsvin, väggar och tak samt alla mögeldoftande kläder, lakan, handdukar, filtar, mattor, totalt all textil ombord samt överlevnadsdräkterna som inte varit ur sina fodral sedan vi lämnade Sverige 2010. Till sist fyllde vi alla utrymmen med råttfällor, rått lim i påsar och på plattor och råttgift. Här skulle fajtas. Om en råtta går och bajsar, till och med i klädskåpen bland våra trosor och kalsingar, ska den döden dö, och det snabbt!
Den tredje kvällen satt vi i sittbrunnen, helt utpumpade och slut. Nu i en ren fin båt. Solen speglade sig i havet när den gick ner över bergen på andra sidan sundet vid Davao city. Palmer vajade längs stranden. Ljumma vindar lekte kring våra halvnakna kroppar. Så himla skönt! Seglare från kringliggande båtar kom förbi på en liten pratstund. Plötsligt var tillvaron enkel och självklar.
Men än har vi inte sett råttan …
Bättre början kunde man ju tänka sig på båthemmalivet! Men så härligt att återigen få se solen gå ner i havet, eller hur? Hoppas Råttan förstått vilka som är Herrar på Ariel!
Låter musigt.. 🙂
Ta den!?
Vi vill också slappa i Ariels sittbrunn, allt för längesen vi såg palmer ? Men då får ni fånga råttan först ?
Råttorna har träffat sina övermän! Njut nu av att vara tillbaka, kramar
Det låter som det blir en hård kamp, men ni har ju tränat lite i vinter;) Efter resa/städning låter det ändå ok tredje kvällen, skönt att höra från er. Lycka till i jakten och ha det så bra!
Förutom lite friktion tycker jag att det låter helt underbart!
Ariel verses råttan 0-0, tur att ni har torptränat på musmord. Ni kommer,att segra! Skönt att höra,att ni är framme också och att båten redan är fräsch igen. Massa kramar från oss
Vilket slit! Njut nu och lycka till med den fortsatta råttkampen! ???
Usch då men vi håller tummarna att musfjanten på tafsen! Lycka till och det låter härligt att sitta i fina Ariels sittbrunn och njuta av livet i solen?
”Ljumma vindar lekte kring våra halvnakna kroppar…” Låter ljuvligt! Det andra glömmer ni snart när ni får fara vidare på jordens vatten i ert hem, omhuldade av brisen från de salta haven ni och vi älskar. Ha det gött <3