Snart, snart, snart … är det dags att segla vidare västerut genom Mikronesien, ö-nationerna som från början av vår resa, för fem år sedan, var huvudmålet för det här äventyret. Nja, Nordvästpassagen var ju det första huvudmålet förstås.
De största Mikronesien öarna i ”staterna” Kosrae, Pohnpei, Chuck och Yap kan du möjligen hitta på kartan, men alla de små ytter-öarna är mindre än fluglortar. På några av dem lever folk som de gjort i flera tusen år. Kvinnorna går med bar överkropp. Männen hugger kanoter ur trädstammar. Många av dem vet att västvärlden finns men de har valt att leva som sina förfäder och känner sig lyckliga så. Närmare Söderhavsagan, så som den fanns förr, kommer vi inte i modern tid. Vi ser riktigt mycket fram emot att få uppleva detta innan det kanske är försent.
Under vår seglats genom Stilla Havet har vi inte kunna undgå att känna oss nedslagna över att en stor del av Söderhavets öar är mer eller mindre invaderade av coca cola, pommes frites, bilar, tv-apparater, alkohol och allt som kan köpas för pengar. Visserligen vajar palmerna som alltid över vackra laguner och korallöar, men på stränderna syns ofta plastskräp och många människor lever på bidrag från västerländska länder. Förmodligen har dessa länder dåligt samvete över hur det misshandlat öarna i krig eller hur deras utsända missionärer klargjort det syndiga i att visa vissa kroppsdelar. Vi går så oklädda som möjligt ombord i värmen, men måste klä på oss när vi går iland. På många öar ser vi skänkta hus av korrugerad plåt. Hu, vad det måste vara bastuvarmt i dem. De traditionella husen gjorda av pandanus- och palm blad släpper igenom en lagom härlig svalka.
Usch vad vi klagar, vi har ju faktiskt haft en fantastisk tid genom Stilla Havet, med alla härliga generösa välkomnande människor vi mött! Som besökande seglare upplever vi Söderhavet med stor ödmjukhet och försöker hjälpa till med det vi kan, så ofta vi kan. Eric har ryckt in som doktor på flera ställen.
I några veckor har vi nu jobbat hårt, gått igenom riggen, lagat dingen, skrapat botten, putsat bort rostfläckar, städat, tvättat, satt oss in i bestämmelser kring Mikronesien och provianterat för ett halvår. Snart kommer tre vänner från kalla Sverige och sedan är det bara att dra. Hurra!
God tur! Känner en viss längtan. Seglade genom Mikronesien -79 men med betydligt större båt. Tyvärr fanns Coca Cola där redan då.
Fortsätt njut utav nya upplevelser!
Menar ni att Sverige är kallt 😉 ? Ha det så gött! Kramar från ljusa, soliga, varma och icke-blåsiga malmö 😉
Hej på Er! Mycket intressant att läsa, önskar fortsatt säker och spännande seglats!
Imorgon startar vi:)??
Ses snart, spännande !!
I juli sommaren 2007 såg jag Ariel lV i Gluppöbassängen utanför Fjällbacka. Har följt er blogg sedan dess och haft drömmar om ngt liknande. Tänk att ni befinner er på andra sidan jordklotet.