Nu är det dags för mig, Andreas, att åka hem till Sverige och verkligheten igen. Hem till familj/ släkt/ bror/ kollegor som så entusiastiskt och tålmodigt ställt upp med planering, logistik och jobb när jag varit bortrest. Jag måste komma ihåg att tacka dem ordentligt!
Inför vår resa frågade Birgitta och Eric vilka förväntningar jag hade. Jag svarade att jag ville se hur långseglarlivet fungerar i praktiken. Är det påfrestande, jobbigt, frustrerande eller bara – alldeles underbart? Efter det tänkte jag inte så mycket mer på mina förväntningar. Nu gällde det bara att hänga med och ha så kul som möjligt.
Att vid vår ankomst till Hawaii bli omfamnad och välkomnad som en familjemedlem var befriande och avslappnande. I den andan har det sedan fortsatt och det är jag djupt tacksam för. Hjärtliga leenden, omtanke och fnitterattacker i en härlig blandning har förgyllt vår månad. Eric o Birgitta är fantastiska och detta gäller även sonen Jens som med sin energi starkt bidragit till att göra denna resa till ett äventyr!
Seglingen mellan öarna har till min stora glädje varit aktiv och actionfylld. Vi har mestadels seglat med ganska mycket vind i grov sjö/dyning som 25 ton Ariel IV lugnt bemästrat.
De många paradisiska – ibland öde -ankringsplatserna intill korallrev i kristallklara vatten har bidragit till så otroligt mycket fridykning, dykning och snorkling att det överträffat mina vildaste fantasier. Snorkling intill enorma knölvalar i skymning och dyk där vi bl.a. mött tigerhaj och revhaj i grottor gör att man känner sig liten, upprymd och i högsta grad levande på samma gång. Fridykning med massor av spinning dolphins som hoppande, snurrande glada lekkompisar ger en sådan oändlig glädje att en del av mig nästan vill följa med dem vidare ner i djupet.
Man kunde tänka sig att kickarna och äventyren kring dykning etc. var det som överväldigade mest men allteftersom tiden gick insåg jag att möten och skratt med andra människor gjorde än djupare intryck. Exempelvis blir de fina människorna Quintin, Macy, Jeff, Blaine och Dough på 30-fotaren s/y Moondog (www.lookingfurther.com) vänner för livet. Quintin och Macey träffar vi nästa gång i slutet av juni då Quintins syster, som seglar på SCAs båt i Volvo Ocean Race, går i mål i Göteborg. Längtar redan!
Så hur gick det då med mina förväntningar? Att segla med Ariel IV under endast en månad på ett så härligt resemål som Hawaii, ger ju förstås ingen helhetsbild av långseglarlivet men om man sammanför mina nytillkomna erfarenheter med våra samtal ombord under denna månad så har jag fått en betydligt klarare bild av vad det handlar om. Det är ett heltidsjobb som kan vara krävande och strapatsrikt. Belöningen är ett rikt liv bland öppna människor i underbara miljöer. Jag är djupt avundsjuk på Eric och Birgitta som får fortsätta denna resa mot Marshallöarna, Mikronesien och vidare…
Tack för allt och far i vind!
Andreas
Andréas. Jag tror inte att du menar att du är avundsjuk i ordets rätta bemärkelse för i så fall unnar du inte Birgitta och Eric deras underbara (och någon gång skräckfyllda) tillvaro. Du måste arbeta på att själv uppnå detta om du så hett önskar det. Då kommer du också att lyckas. Sedan kan ju saker inträffa på vägen som gör att du ändrar dig, det kan vara de mest skiftande orsaker med eller mot din vilja. Birgitta och Eric, jag följer er resa lite då och då och tycker det är helt fantastiskt av er att orka så länge. Själv har jag varit i Grekland med min hustru och vår båt Älvan, HR35 Rasmus, i tre år nu men nu får det vara nog så vi återvänder hem med början i vår. Det får ta 2-3 år, skönt att komma hem. Vi är ändå hemma vinterhalvåret varje år. Våra önskningar är uppfyllda nu. Träffade er ni fantastiska människor på båtmässan i Göteborg då jag köpte er signerade bok om Nordvästpassagen. Hade redan de andra böckerna. Ett mycket uppskattat möte. Ha det så väldigt skönt o gott önskar Björn o Åsa