På havet igen, fria igen, fria från sand och land, fria att segla dit vinden vill eller bättre dit vi vill. Över Sea of Cortez till Baja Californias östkust, långsamt nerför kusten med sammetslena nätter i stjärngnistrande ankarvikar. Några veckor till och sedan La Paz, innan vi omkring 1 december lämnar Mexiko för gott och styr mot Hawaii.

Längs kusten strandhugg med vandringar genom gamla fiskarbyar med många vänliga människor. För tre månader sedan härjade orkanen Odile över hela området och lämnade förödelse efter sig men också en massa vatten i nya sjöar och dammar. Sötvatten alltså, som mygg trivs i. Många myggor blev det i år och nästan alla i byarna fick dengue feber. Ännu värre än malaria, populärt kallad break bone fever på grund av den outhärdliga smärta den förorsakar. Vissa former dör man av. I byarna finns inget sjukhus tillgängligt och inte ens en doktor.

Vi smörjer in oss totalt, överallt med myggmedel, när vi går iland. Mycket hud att smörja i värmen. Inför alla landutflykter som innebär möten med människor där mygg kan finnas. Vi har inte sett en enda mygga men myggmedelflaskorna har blivit en självklar sak i ryggsäcken. Tur att de nyaste märkena medlen inte luktar pyton som förr.

Så kom vi till den omskrivet vackra ön Isla San Fransisco och gav oss strax iland för en härlig hike över bergen till andra sidan. Men ve och fasa halvvägs upp blev vi överfallna av de mest aggressiva små mygg vi någonsin upplevt.

På morgonen samma dag då vi besökt en by på fastlandet hade vi noggrant smort in oss med myggmedel. Sedan dess hade vi seglat några timmar och också badat och snorklat. På denna vilda ö gick vi nu iland utan myggmedel. Hur dum kan man bli? Vi förbannade oss själva, sprang tillbaka till dingen och körde utombordaren i högsta fart ut till båten där vind effektivt hindrar flygfän från att besöka oss.

Ja, nu återstår att se om någon fiskare eller seglare haft dengue feber när de besökt Isla San Fransisco, om den personen blivit stucken av en mygga och om den myggan stuckit någon av oss …