4 sept

Så ligger Ariel IV vid brygga i Ketchikan, där ska hon stanna ensam hela vintern, sommarens äventyr är slut. Undrar hur Ketchikan kommer att möta oss. Kan det bli lika fint som i Kodiak förra sommaren?

Ketchikanupplevelserna har redan börjat. Vi har mött Louis som är specialist och forskare på segel från alla historiska tider och platser, och hans fru Gene som väver och är Sverigefantast. Vi har träffat hamnmästaren Daniel som varit utbytesstudent i Ekeby där Eric jobbat i två år och en himla massa trevliga människor på bryggorna. Vi har varit på vernissage med den lokala konstföreningen och på fredagsgrill på yachtklubben. Och hemma hos Clark och Sheri som tagit hand om våra segel och förvarar dem i ett torrt förrådsrum under vintern. Wow, vilken omedelbar generositet det finns här. Gene tror att man på en liten plats och särskilt på en ö, måste vara generösa mot varandra och hjälpas åt. Detta stämmer väl med tidigare erfarenheter vi har från andra öar och mindre samhällen.

Mellan alla människomöten har vi jobbat hårt med båten, förtöjt för vinterstorm, fått ner seglen torra (tack högre makter), sköljt tampar, kläder och flytvästar, skurat däck och kölsvin, plockat upp och sorterat förråd av konserver och specerier, tvättat skrovet med citronsyra för att få bort brungula missfärgningar, skurat fendrar, monterat ner vindgeneratorn som måste lagas, tagit ur loggen och monterat ner diverse instrument, fixat ett regn och vindskydd av ett gammalt segel vi fick av Jennifer, lagat biminin, bytt olja i motorn, fixat larmet osv. And we are still working …