|
Måndagen den
6 juni.
”Du
gamla du fria…” Idag Sveriges nationaldag!
Jag vandrar med
Rasmus in till själva Kalibia. Fin liten stad med nästan turiskt
överflöd av varor. Tar reda på busstider till Bizerte. Vi får nog
åka dit och hämta vår post per buss. Vinden vill inte att vi skall
segla. Våra planer att snarast dra direkt norrut till Sardinien.
Skall bli skönt att komma tillbaka till Europa och civilisationen
igen. Kanske kan vi tillbringa några sköna badveckor i
sandstrandsvikar innan vi måste gå in i kanalerna igen.
Finns inget
vatten här, får hämta dunkar i toalett, kul-kul, till både både
dricka och tvätt!!
Överbliven
pizza och säsongens frukter, melon och aprikos, till lunch.
Christian med Dave och Max till härligt fin sandstrand. Jag och
Rasmus hittar sen inte dit, frustrerande. Gott med färsk fisk till
kvällsmat.
Tisdagen den
7 juni, Kalibia.
Upp
tidigt. Vi smyger iväg som indianer medan barnen fortfarande sover.
Väcker Terry som lovat ta hand om barnen hela dagen. Får lift in
till busstationen med en trevlig äldre tunisier som önskat att hans
familj bott i Kalibia så han kunde fått bjuda oss hem på ”cous-cous”.
Hoppar på bussen, en hopplöst gammal, skranglig sak, till Tunis.
Hela resan tar 2,5 timmar, pust. Så letar vi efter bussen till
Bizerte, men det visar att den går från en annan busstation i andra
ändan av stan’??? Vi får först lokalisera en stadsbuss som tar oss
genom stan’. Äntligen rätt buss till Bizerte. Tar 1,5 timmar så kl
12.45 är vi framme. Posten där vår poste restante ligger stänger kl
13.00. Denna gången har vi makalös tur. Posten ligger nära
busstationen och vi lyckas få ut våra brev 13.01. Rusar tillbaka och
tar bussen till Tunis kl 13.30. ”So much for that visit to Bizerte”
Stan’ verkade ändå ganska trist.
 Faktiskt
några timmar över för besök i Tunis. Vandrar ner i den gamla Medinan
och går igenom ett otroligt virrvarr av valvtäckta gator med
marknadsförsäljning av allt möjligt och omöjligt. Oerhört brokigt
och spännande folkliv! Vi håller lite extra hårt i väskorna.
Svalkande drink på Place de la Victoire och promenad nedför den
vackra centrala Avenyn. Strövar slutligen tillbaka upp genom Medinan,
blir indragen i en mattaffär för att ”bara” bese deras ”terrass”.
Härlig utsikt över hela stan’. Sedan lite svårt att komma ut ur vår
mattaffär utan att köpa något.
Hittar
slutligen buss 28 igen som tar oss till rätt busstation.
I Kalibia igen kl
21.30. ”Gosh what a day!”
Dave fyller
idag år, supé’ och födelsedagstårta på “Mr Teng”. Upplöses i intet i
våra kojer vid midnatt…snark,snark… ( Glömde säga att barnen haft
en härlig problemfri dag med Dave, Terry och Max!)
 Onsdagen
den 8 juni.
Tyvärr
vaknar Rasmus redan kl 06.30 och har bajs upp till öronen.
Storsanering och baljbad. Sen urgnällig babis eftersom han ej sovit
klart, + gnälliga trötta föräldrar. Ösregn och kallt? Är detta
Afrika?
Storhandling
och jättebajstvätt. Efter diverse vilor, ( Rasmus o Bi) förbättras
läget. Småpromenader. Småsnack med båtgrannarna. Jag överraskar med
lyxmiddag; färska rödbetor, köttgryta och jordgubbar. Dubbelmums!
Säng o ljuvliga
säng!
Torsdagen
den 9 juni.
Sol
igen men fortfarande mycket vind. Och det var idag vi skulle segla
hela den långa vägen till Sardinien. Fy och Usch! Istället
ytterliggare en vilodag med småpyssel. Härlig eftermiddag på
stranden. Och så gör vi klart skepp igen… Och så lyssnar vi på
vädret igen… Och så får vi veta att ett lågtryck är på väg från
Spanien mot Italien…Så vi måste ge oss av genast för att hinna före.
Efter avskedste med Dave o Terry o Max lämnar vi så Tunisien kl
23.00. Nästan vindstilla men med besvärande dyning. Inte mycket sömn
den natten. Fiskebåtar, stök med vinden och sjö. Barnen sov dock
gott som vanligt.
Fredagen den
10 juni.
 Men
även denna morgon gryr och med en härlig bris från NE. För stor och
genua gör vi stadigt 6-8 knop hela dan’. Natten också!!! Vilken
lättnad, jag får sova lite och övriga besättningen kan leka, äta och
leva normalt både under och på däck. Christian får sin
”överraskningspåse” och gläds åt en efterlängtad solhatt, jättestora
prickiga ballonger och en ny Bamse-tidning med aktiviteter i form av
pyssel, knep och knåp. Alla sover gott på natten. Jag får några
timmar på kvällen men sen ”bara” mina vanliga 10 minuters vilopass .
Bi måste vara pigg på dagen då barnen är vakna!
Lördagen den
11 juni.
Så
var det slut på den härliga akterliga brisen. Mest vindstilla och
motorgång. Solen skiner som vanligt förståss och vi tar talrika dopp
från badstegen. Eller för Rasmus i badbaljan.
 Vattnet
är fortfarande lite kyligt, som hemma i Sverige, och vi börjar
förstå att vi nog inte kommer att hinna få bada i det riktigt varma
medelhavsvattnet igen, innan det är dags att gå in i kanalerna,
suck!
Fiskelinan är
som vanligt ute men tyvärr ingen fisk. Så händer det konstiga att
stormfåglarna börjar dyka efter draget som nog skiner när det i fem
knop pilar fram i vattnet. En fågel råkar få fisk-kroken i ena
vingen och släpas ganska länge efter båten innan jag lyckas få in
den och loss den. Tyvärr är nog vingen bruten och fågeln ligger
kvar utan att försöka lyfta från vattnet? Inget att göra.
Seglar hela
dagen utanför Sardiniens ostkust och ser på avstånd en vacker vild
hög kust. Respektingivande bergstoppar varvas med böljande kullar.
Fåtaliga byar och hamnar. I stort sett obefintligt båtliv.
Återigen
middag, och hela familjen samlad, vid sittande bord. Framåt kvällen
kommer vinden igen och då rakt förifrån!? Går på lite med motor och
storen hissad. Men sen börjar det stöka till sig igen och framåt
morgonen mycket vind och sjö!
Söndagen den
12 juni.
Vi
orkar inte mer utan vi styr in mot land för att söka skydd och ankra
bakom några öar. Det tycks oss en oändlighet, stampande mot vind och
sjö innan vi äntligen kan kasta ankar i en mycket vacker vik på ön
Ile Tavolara efter nästan 3 dygn och 328 nautiska mil. Av den
plötsligt uppdykande nordliga vinden finns inte mycket kvar, typiskt
medelhavsvind, utan barnbåten kan styra iland till en härlig
sandstrand medan jag äntligen kan få några timmars ytterliggare
sömn. Härlig dag med barnen på stranden, Christian bygger en stor
hamnstad, Rasmus travar runt i vattenbrynet, kastar sten och ger upp
små förtjusta skrik. Skönt att vara i Europa igen, välklädda
människor som inte stirrar på oss, eller tigger något.
Och vad händer
sen om inte en ny vindvridning så att vinden kommer rakt in i vår
vik nu och vi blir tvungna att segla vidare…
 Nå
bara 15 sjömil kvar till Porto Servo, vårt ursprungliga mål. Först
skön smörsegling för fullt kryss-ställ genom en synnerligen vacker
och majestätisk bergig skärgård. Men när vi så skall korsa en sista
större fjärd kommer vinden igen rakt framifrån!!! Och ökar till
kulingstyrka!!! Snabbt två rev i storen och ett i focken. Men så
händer det oerhörda. Vi hör ett kraftigt pang-ljud ifrån båten?
Masten? Något som gick sönder helt klart!? Ser att förstaget hänger
helt löst och masten svajar? Vi håller på att förlora riggen! Masten
spruckit från förstagsbeslaget och ca en halvmeter nedåt. Så snabbt
har nog aldrig seglen kommit ner förut. Släpper häck och backstag.
Spänner framåt alla fall för att stödja masten! För bara motorn får
vi nu långsamt, långsamt stånga oss fram emot den ökande sjön.
Christian är oerhört duktig och tar hand om Rasmus flera gånger i
den rullande kajutan, när både mor och far behövs på däck.
Så äntligen
styr vi in i lagunen och lugnt vatten och kan ankra i Porto Servo,
Sardiniens Marstrand/Sandhamn! Med masten fortfarande uppe. En
nedslagen samling kring middagsbordet. Vad gör man med en sprucken
mast. Möjligtvis har vi tur i oturen genom att vi befinner oss just
här, där ett av Europas finaste varv servar de stora kappseglarna.
De kanske kan svetsa aluminium. Jag åker upp i masten och kollar
skadan, samt rekar varvets öppningstider inför morgondagen. En
trött och mycket ledsen besättning törnar in. Dock äntligen i en koj
som ligger helt stilla… |
