Startsidan > Medelhavet 1987/88 > Innehåll > 26 nov -  5 jan

<<< - >>>


November – december 1987

”Under dom tre första veckorna i december lämnade vi Bodrum, Turkiet, och seglade tillbaka till Kos, Grekland för att möjliggöra maximala 3  månader i Turkiet senare, i vår vinterhamn Fethiye. Vi seglade via Niseros, Simi och sista hamnen innan Fethiye  Rhodos.  Vi seglade med ”L’Hydragon” och ”Räven” och Christian seglade ibland med sina nya kompisar i dom andra båtarna och vi hade oftast fin decembersegling. Ett par gånger lite otur med natthamn och fick några gånger ankra om eller lämna hamnen som i Niseros mitt i natten.  På Rhodos bunkring och sen seglade vi dom sista 24 sjömilen till Fethiye, Turkiet, vår vinterhamn för dom nästa tre månaderna. Underbar, mysig liten stad men med en oskyddad kaj och Marina, som till en början såg lite väl osäker ut, men under tre vintermånaderna som vi låg här var vi enbart en gång tvingade att lämna kaj och ankra pga. dåligt väder.  Härligt julfirande tillsammans med alla andra vinterliggare. Nyårsfesten går till minnenas historia, en maskerad utöver det vanliga! Trötta men glada började det nya året 1988… ”

Fredagen den 1 Januari , Fethiye, Turkiet.

Trots att Rasmus behagade vakna redan strax före kl. sju (?), nyårsdagsmorgon, började denna dag helt acceptabelt, åter en klar hög luft, molnfritt, helt vindstilla, dimbankar ut över vattnet, de snöbeklädda bergstopparna gnistrade till när de första solstrålarna vid kvart över sju tiden träffade dem.

Lotten utföll så att Birgitta fick sova först, så efter frukost gick Christian och Rasmus och jag iväg till den lilla byn utanför Fethiye där dom tillverkar Kilims. Bedårande utsikt denna varma sköna morgon ut över Fethiye.

Det är nog så sant det man hört att utanför de större städerna är livsvillkoren fortfarande hårda och primitiva. Husen oftast byggda av tunna stenar utan isolering mot kyla och/eller värme, husen oftast mycket små, 8-10 m x 4-5 m, låga med olika takbeklädnader, korrugerad plåt. massonit, plast, etc.  Husen oftast tätt packade, många lagar mat, tvättar mm utomhus. En oändlig mängd husdjur mellan husen och utanför på kullarna. Denna byn har turen att ha en naturlig vattenkälla intill, men elektricitet hade bara ett fåtal ( dessa hade dock så klart TV antenn på taket, vilket ger mycket hög status). Möttes överallt av glada, pratande barn som trots lite smuts, dåliga kläder såg friska och lyckliga ut. Men man undrar hur denna generation kommer att reagera i tex. tonåren då dom via sin TV får presenterat en helt annan värld, som deras föräldrar troligtvis och kanske lyckligtvis varit omedveten om och ej känt till.

Traditionen att sitta ute och väva Kilims och Carpets (olika äkta Turkiska mattor), kommer så småningom att gå förlorad!

 

 

 

På väg ner från byn passerade vi Fethiye’s kända ”rock-tombs”. Den Mest kända byggd som ett Ioniskt tempel som tillhört Amyntas, en kung av Telmessos ( f.d Fethiye), ca 400 B.C. Alla gravar och tempel byggda rakt in i klippväggen, imponerande!

Gick till marknaden och handlade, åt en god kebab på en liten utetaverna, 2 kebab + 2 Fanta + bröd+ sallad+ äpple till Rasmus = 12 kronor!

Helt slut i benen och efter nattens dansande och dagens 4-timmars promenad var det efter en kopp te i sittbrunnen min tur att sova lite. Visst skulle det bli underbart, en tvåtimmars sömn och man skulle kanske överleva denna dagen, men…

Hade precis stoppat in öronpropparna, lagt mig skönt tillrätta i salongskojen och mycket snabbt var jag på väg in i drömmarnas underbara värld då jag hör en gäll röst ropa på mig, en kvinnoröst, onej!! Trodde först det var babyn-Olalias mamma, som ville att jag skulle lägga om Olalias brännskadade händer men när jag sen samtidigt hör Ted’s starka stämma också kalla inser jag snabbt att något hänt och upp i kalsingar och får snabbt höra att Tony’s hustru Pat blöder ur näsa och mun och ligger medvetslös i deras båt. Snabbt iväg och hittar Pat liggande blek men nu vid medvetande men med blod överallt, en alldeles makaber syn, Mari, Ted, Tony halvt hysteriska, som tur var kom Mary, sjuksköterska till hjälp. Fick någon att ringa efter ambulans, en taxi kom?

Pat var helt klar nu och kunde tala om vad som hänt, stackaren hade legat ganska länge då ingen hört hennes svaga rop på hjälp. Fanns här tre möjliga orsaker till hennes blödning och då det fanns  misstänkta allvarliga orsaker skulle hon utan tvekan till ett sjukhus snabbt och även om det är i Turkiet, men det visade sig att det fanns ett s.k. försäkringssjukhus för lite mer välbärgade turkar och efter lite diskussion tilläts Pat att bli intagen mot betalning, ca 250 kr/natt + mediciner etc. Jourhavande doktor, 24 år och en månad sedan utexaminerad från Istanbuls medicinska fakultet och som nu börjat sina 2 års praktiska sjukvård. Som tur var kunde han lite engelska. Han gjorde många försök att nå sin bakjour, ”specialisten” utan att lyckas. Först efter 3 timmar kom han! Den yngre jourhavande ville att jag skulle ta allt ansvar för patienten, behandling etc., så efter lite diskuterande tog de dom blodprover dom kunde ta, Hb, vita, SR !?!. Pat fick ett dropp och skulle kontrolleras cirkulatoriskt var ½ timme, vilket blev var annan timme.  ”Specialisten” kom och satte sig in i Pat’s historia, undersökte henne och sa att allt var ok, (tamam på turkiska) och var efter 10 min borta. Men nu mådde Pat bra, kände inget i magen, helt stabil i övrigt men Tony och Mary skulle stanna över natten. Jourhavande doktorn skulle sova strax intill i hans rum ( där jag f.ö. fick en god kvällsmåltid framför TV’n som visade på Greklands TV1, tecknade filmer). Doktorn tjänande ca 1000 kr/månad. Vid åtta tiden på kvällen tog jag en taxi tillbaka till Marinan och i ett något omtöcknat tillstånd gick jag först och lade om Olalias händer, såg nu bra ut, sen till slut efter att jag hunnit berätta allt om Pat för 4-5 personer på kajen släpade jag mig ombord på Ariel III, hem sköna hem! Blev serverad en kopp te innan jag med ”stövlarna” på somnade! Det sista jag var medveten om var att regndroppar började falla på rufftaket, dropp, dropp, dro…

Lördagen den 2 Januari.

Sov till nio, tio timmars skön sömn, det behövdes. Härlig lugn mysfrukost men med hällande regn utanför. Barometern fallit något. Efter frukoströjning och lite tvätt cyklade Birgitta och Rasmus ( nu uppehållsväder ), iväg och handlade och jag och Christian skulle till sjukhuset men fick höra att Pat precis kommit hem igen. Gick därför till deras båt. ”Jourhavande” , ”Specialisten” och en ”kirurg” hade tillsammans med Pat och Tony bestämt att hon kunde vila sig tillsvidare i båten, det fanns inget mer för dom att göra på sjukhuset, så Pat kommer att flyga hem till England om en veckas tid och gå till en specialist hon känner  för vidare utredning och behandling, vilket i hennes fall är helt motiverat även om det kostar dom en hel del. Pat verkade pigg men kände sig mycket trött och matt. Drack te och alla kom och pratade en stund och önskade Pat god bättring.

Birgitta köpt 2 st biffar till lunch, var på 700 gram för 30 kr, smaskig lunch och sen gick eftermiddagen i slöhetens och skrivandes tecken. Bi, Rasmus och Christian cyklade ut till vraket. Lade om Olalias eller är det Eulalia?? ”babyn”, såg idag mycket bra ut, ½ handflatorna nu relativt torra och inget mer att debridera eller klippa bort.

Sen kvällsmat, mackor, sen över till ”Bounty Hunter” bredvid Horatius och Bernie för att ”lira” lite musik, ca 10 pers med instrument, en del mycket duktiga, ½-proffs, vi andra rena glada amatörer, men efter lite träning låter det mycke’ bra. Men det viktigaste, det är härligt mysigt, de skotska, irländska folksångerna/shantys är njutbara och stämningen glad och avspänd.

Söndagen den 3 Januari, Fethiye.

Åter en regnig morgon, dock med ibland någon timmes uppehåll. Tog idag efter frukost ut hela salongsgolvet, torkade upp, skurade, tvättade av hela kölsvinet och under durken med klorin. Sågade ny inspektionslucka i golvet, satte fast bordet bättre, satte skjutregel för motorrumsluckan samtidigt. Ett gott dagsverke, härlig känsla att ha rent och torrt under fötterna/durken!

Tog en söndagspromenad längs kajerna och strandpromenadens alla kaféer och barer. Te och eftermiddagsfika med nybakad kaka hos Ted och Georges. Gott och mysigt. Snabbt besök hos Pat, mådde bara bra, sen omläggning av Eulalias hand, snabba framsteg, (förresten, katten nu helt frisk igen!).

Kvällsmat; soppa och knäckebröd. Te och brevskrivning och nyheter, Sveriges Radio Utlandsprogram 19.00, UTC, och BBS World Service kl 22.00, UTC.

Måndagen den 4 januari

Åter en otrolig ”sommarmorgon”, blå himmel, varmt och tidigt hördes ”arbetande-” besättningar på kajen. Min lilla förkylning något sämre men vad gör väl det när solen skiner och man i.ö. mår bra! Bi stor shoppingrunda, Rasmus på allra bästa härligaste bushumör, Christian leker ”lite” med Sofie. Jag röjde ut hela akterkojerna, städade, vädrade, tvättade ut allt. Kollade facken i garderoben, allt ok! Hängde upp lampan över nav-bordet. Pizza-lunch. Impregnerade sen sprayhooden. Stod och jobbade vid ”pick-nick”-bordet och samtidigt pågick dagens gymnastik, ledd av Marie, räknade 18 personer, bra uppslutning, ca 1/3 av alla. Men bredvid mig stod Jim, enda ensamseglaren, från Canada, ytterst sympatisk. Sen kom även Ted. Berättade för mig att han var f.d hovjuvelerare, utbildat sig för 25 år sedan på Art School i London och hade innan han sålde allt, för att leva som han nu gör och som han fördrar, Londons mest exklusiva och största juveleraraffär och berättade många intressanta och spännande detaljer. Vems juveler och smycken tror ni Lady Diana föredrar???

Enligt Ted var juveler ok i sig själv men de människor som köpte och bar hans verk kom han aldrig överens med, en del såg först på prislappen ( ju dyrare desto bättre), och sen hur den såg ut. Nu står Ted för det mesta och skapar fat, hängare (krokar), skålar etc. ur en stor ekstock han hittat i ett övergivet kloster på en grekisk ö.

Bi och jag hjälps åt att passa till vårt sittbrunnstält, stort och skönt med extra plats men ser lite lustigt ut. Fin passning men öljetter måste slås in nertill. Sen gick Bi och 10 andra tjejer till Hamami med vin och kakor i handdukarna, hade enligt Bi vansinnigt roligt. Francis kom och gav Rasmus ett par färgglada turkiska sockar. Sen korvgryta. Sen den dagliga handomläggningen. Såg lite på deras TV, en äkta gammal amerikansk western och för en…eller två minuter saknade man lite TV , men inte längre än så! Kvällens ”TV-program” i.ö. ses bäst från sittbrunn med lite rom-te och en tröja kallt; i fullmåne ser man hela Fethiye-viken omgiven av sina höga kullar och berg, här och var ser man ljuset från bergsbyarna. Våra fyrar blinkar igenkännande där ute.

Tisdagen den 5 januari.

Samma fina morgon!!!

Dagens stora jobb var att fixa färdigt vårt imponerande sittbrunnstält, vilket extra utrymme, härligt, nu kan alla segel ligga torra. Fungerar som drivhus, varmare ombord, lunchen blev dock för varm i sittbrunn med tältet uppe då solen gassade rakt in från söder. Får se hur det fungerar när det blåser. Monterade upp solcellen på bommen igen då det ser ut att bli en del sol igen. På em. gick Christian och jag med  ”Nuage” till Hamami, härligt skönt att vara ren igen. Gick och lade om Eulalias brännskada och sen la vi Rasmus och gick sen till Francis, Francoires och Clemente (katastrofal fransk stavning!?) på ”Jonathan” och åt en fin fransk formidable festmiddag. ”Jonathan” en typisk urful fransk stålbåt men som under däck har en härlig fransk atmosfär och hemkänsla + en personlighet skapad genom år av seglingar. Man trivs alltid ombord hos dessa fransmän i sina plåtlådor. Tyvärr lite sent och lite mycket vin för strax innan vi gick hem kom en annan fransk familj, har en flicka Sofie, 6år, och frågade om vi ville med och åka skidor i Antalya, snabbt beslut, Bi och Christian åker, så kan kanske jag och Christian åka på Kamelfesten senare i januari. Snabb packning och klockan på ringning, när hände det sist?

 


Startsidan > Medelhavet 1987/88 > Innehåll >  26 nov -  5 jan

<<< - >>>

 

arielfyra@hotmail.com