|
November –
december 1987
”Under
dom tre första veckorna i december lämnade vi Bodrum, Turkiet, och
seglade tillbaka till Kos, Grekland för att möjliggöra maximala 3
månader i Turkiet senare, i vår vinterhamn Fethiye. Vi seglade via
Niseros, Simi och sista hamnen innan Fethiye Rhodos. Vi seglade
med ”L’Hydragon” och ”Räven” och Christian seglade ibland med sina
nya kompisar i dom andra båtarna och vi hade oftast fin
decembersegling. Ett par gånger lite
otur med natthamn och fick några gånger ankra om eller lämna hamnen
som i Niseros mitt i natten. På Rhodos
bunkring och sen seglade
vi dom sista 24 sjömilen till Fethiye, Turkiet, vår vinterhamn för
dom nästa tre månaderna. Underbar, mysig liten stad men med en
oskyddad kaj och Marina, som till en början såg lite väl osäker ut,
men under tre vintermånaderna som vi låg här var vi enbart en gång
tvingade att lämna kaj och ankra pga. dåligt väder. Härligt
julfirande tillsammans med alla andra vinterliggare. Nyårsfesten går
till minnenas historia, en maskerad utöver det vanliga! Trötta men
glada började det nya året 1988… ”
Fredagen den
1 Januari , Fethiye, Turkiet.
Trots
att Rasmus behagade vakna redan strax före kl. sju (?),
nyårsdagsmorgon, började denna dag helt acceptabelt, åter en klar
hög luft, molnfritt, helt vindstilla, dimbankar ut över vattnet, de
snöbeklädda bergstopparna gnistrade till när de första solstrålarna
vid kvart över sju tiden träffade dem.
 Lotten
utföll så att Birgitta fick sova först, så efter frukost gick
Christian och Rasmus och jag iväg till den lilla byn utanför Fethiye
där dom tillverkar Kilims. Bedårande utsikt denna varma sköna morgon
ut över Fethiye.
Det är nog så
sant det man hört att utanför de större städerna är livsvillkoren
fortfarande hårda och primitiva. Husen oftast byggda av tunna stenar
utan isolering mot kyla och/eller värme, husen oftast mycket små,
8-10 m x 4-5 m, låga med olika
takbeklädnader, korrugerad
plåt. massonit, plast, etc.
Husen oftast tätt packade, många lagar mat, tvättar mm utomhus.
En oändlig mängd husdjur
mellan husen och utanför på kullarna.
Denna byn har turen att ha en
naturlig vattenkälla intill, men elektricitet hade bara ett fåtal
( dessa hade dock så klart TV
antenn på taket, vilket ger mycket hög status). Möttes överallt av
glada, pratande barn som trots lite smuts, dåliga kläder såg friska
och lyckliga ut.
 Men
man undrar hur denna generation kommer att reagera i tex. tonåren då
dom via sin TV får presenterat en helt annan värld, som deras
föräldrar troligtvis och kanske lyckligtvis varit omedveten om och
ej känt till.
Traditionen att
sitta ute och väva Kilims och Carpets (olika äkta Turkiska
mattor), kommer så småningom att gå
förlorad!
 På
väg ner från byn passerade vi Fethiye’s kända ”rock-tombs”.
Den Mest kända byggd som ett Ioniskt
tempel som tillhört Amyntas,
en kung av Telmessos ( f.d Fethiye), ca 400 B.C.
Alla gravar och tempel byggda
rakt in i klippväggen, imponerande!
Gick till
marknaden och handlade, åt en god kebab på en liten utetaverna, 2
kebab + 2 Fanta + bröd+ sallad+ äpple till Rasmus = 12 kronor!
Helt slut i
benen och efter nattens dansande och dagens 4-timmars promenad var
det efter en kopp te i sittbrunnen min tur att sova lite. Visst
skulle det bli underbart, en tvåtimmars sömn och man skulle kanske
överleva denna dagen, men…
Hade precis
stoppat in öronpropparna, lagt mig skönt tillrätta i salongskojen
och mycket snabbt var jag på väg in i drömmarnas underbara värld då
jag hör en gäll röst ropa på mig, en kvinnoröst, onej!! Trodde först
det var babyn-Olalias mamma, som ville att jag skulle lägga om
Olalias brännskadade händer men när jag sen samtidigt hör Ted’s
starka stämma också kalla inser jag snabbt att något hänt och upp i
kalsingar och får snabbt höra att Tony’s hustru Pat blöder ur näsa
och mun och ligger medvetslös i deras båt. Snabbt iväg och hittar
Pat liggande blek men nu vid medvetande men med blod överallt, en
alldeles makaber syn, Mari, Ted, Tony halvt hysteriska, som tur var
kom Mary, sjuksköterska till hjälp. Fick någon att ringa efter
ambulans, en taxi kom?
Pat var helt
klar nu och kunde tala om vad som hänt, stackaren hade legat ganska
länge då ingen hört hennes svaga rop på hjälp. Fanns här tre möjliga
orsaker till hennes blödning och då det fanns misstänkta allvarliga
orsaker skulle hon utan tvekan till ett sjukhus snabbt och även om
det är i Turkiet, men det visade sig att det fanns ett s.k.
försäkringssjukhus för lite mer välbärgade turkar och efter lite
diskussion tilläts Pat att bli intagen mot betalning, ca 250 kr/natt
+ mediciner etc. Jourhavande doktor, 24 år och en månad sedan
utexaminerad från Istanbuls medicinska fakultet och som nu börjat
sina 2 års praktiska sjukvård. Som tur var kunde han lite engelska.
Han gjorde många försök att nå sin bakjour, ”specialisten” utan att
lyckas. Först efter 3 timmar kom han! Den yngre jourhavande ville
att jag skulle ta allt ansvar för patienten, behandling etc., så
efter lite diskuterande tog de dom blodprover dom kunde ta, Hb,
vita, SR !?!. Pat fick ett dropp och skulle kontrolleras
cirkulatoriskt var ½ timme, vilket blev var annan timme.
”Specialisten” kom och satte sig in i Pat’s historia, undersökte
henne och sa att allt var ok, (tamam på turkiska) och var efter 10
min borta. Men nu mådde Pat bra, kände inget i magen, helt stabil i
övrigt men Tony och Mary skulle stanna över natten. Jourhavande
doktorn skulle sova strax intill i hans rum ( där jag f.ö. fick en
god kvällsmåltid framför TV’n som visade på Greklands TV1, tecknade
filmer). Doktorn tjänande ca 1000 kr/månad. Vid åtta tiden på
kvällen tog jag en taxi tillbaka till Marinan och i ett något
omtöcknat tillstånd gick jag först och lade om Olalias händer, såg
nu bra ut, sen till slut efter att jag hunnit berätta allt om Pat
för 4-5 personer på kajen släpade jag mig ombord på Ariel III, hem
sköna hem! Blev serverad en kopp te innan jag med ”stövlarna” på
somnade! Det sista jag var medveten om var att regndroppar började
falla på rufftaket, dropp, dropp, dro…
Lördagen den
2 Januari.
 Sov
till nio, tio timmars skön sömn, det behövdes. Härlig lugn
mysfrukost men med hällande regn utanför. Barometern fallit något.
Efter frukoströjning och lite tvätt cyklade Birgitta och Rasmus ( nu
uppehållsväder ), iväg och handlade och jag och Christian skulle
till sjukhuset men fick höra att Pat precis kommit hem igen. Gick
därför till deras båt. ”Jourhavande” , ”Specialisten” och en
”kirurg” hade tillsammans med Pat och Tony bestämt att hon kunde
vila sig tillsvidare i båten, det fanns inget mer för dom att göra
på sjukhuset, så Pat kommer att flyga hem till England om en veckas
tid och gå till en specialist hon känner för vidare utredning och
behandling, vilket i hennes fall är helt motiverat även om det
kostar dom en hel del. Pat verkade pigg men kände sig mycket trött
och matt. Drack te och alla kom och pratade en stund och önskade Pat
god bättring.
Birgitta köpt 2
st biffar till lunch, var på 700 gram för 30 kr, smaskig lunch och
sen gick eftermiddagen i slöhetens och skrivandes tecken. Bi, Rasmus
och Christian cyklade ut till vraket.
 Lade
om Olalias eller är det Eulalia?? ”babyn”, såg idag mycket bra ut, ½
handflatorna nu relativt torra och inget mer att debridera eller
klippa bort.
Sen kvällsmat,
mackor, sen över till ”Bounty Hunter” bredvid Horatius och Bernie
för att ”lira” lite musik, ca 10 pers med instrument, en del mycket
duktiga, ½-proffs, vi andra rena glada amatörer, men efter lite
träning låter det mycke’ bra. Men det viktigaste, det är härligt
mysigt, de skotska, irländska folksångerna/shantys är njutbara och
stämningen glad och avspänd.
Söndagen den
3 Januari, Fethiye.
Åter
en regnig morgon, dock med ibland någon timmes uppehåll. Tog idag
efter frukost ut hela salongsgolvet, torkade upp, skurade, tvättade
av hela kölsvinet och under durken med klorin. Sågade ny
inspektionslucka i golvet, satte fast bordet bättre, satte
skjutregel för motorrumsluckan samtidigt. Ett gott dagsverke, härlig
känsla att ha rent och torrt under fötterna/durken!
 Tog
en söndagspromenad längs kajerna och strandpromenadens alla kaféer
och barer. Te och eftermiddagsfika med nybakad kaka hos Ted och
Georges. Gott och mysigt. Snabbt besök hos Pat, mådde bara bra, sen
omläggning av Eulalias hand, snabba framsteg, (förresten, katten nu
helt frisk igen!).
Kvällsmat;
soppa och knäckebröd. Te och brevskrivning och nyheter, Sveriges
Radio Utlandsprogram 19.00, UTC, och BBS World Service kl 22.00, UTC.
Måndagen den
4 januari
Åter
en otrolig ”sommarmorgon”, blå himmel, varmt och tidigt hördes
”arbetande-” besättningar på kajen. Min lilla förkylning något sämre
men vad gör väl det när solen skiner och man i.ö. mår bra! Bi stor
shoppingrunda, Rasmus på allra bästa härligaste bushumör, Christian
leker ”lite” med Sofie. Jag röjde ut hela akterkojerna, städade,
vädrade, tvättade ut allt. Kollade facken i garderoben, allt ok!
 Hängde
upp lampan över nav-bordet. Pizza-lunch. Impregnerade sen
sprayhooden. Stod och jobbade
vid ”pick-nick”-bordet och samtidigt pågick dagens gymnastik, ledd
av Marie, räknade 18 personer, bra uppslutning, ca 1/3 av alla. Men
bredvid mig stod Jim, enda ensamseglaren, från Canada, ytterst
sympatisk. Sen kom även Ted. Berättade för mig att han var f.d
hovjuvelerare, utbildat sig för 25 år sedan på Art School i London
och hade innan han sålde allt, för att leva som han nu gör och som
han fördrar, Londons mest exklusiva och största juveleraraffär och
berättade många intressanta och spännande detaljer. Vems juveler och
smycken tror ni Lady Diana föredrar???
Enligt Ted var
juveler ok i sig själv men de människor som köpte och bar hans verk
kom han aldrig överens med, en del såg först på prislappen ( ju
dyrare desto bättre), och sen hur den såg ut. Nu står Ted för det
mesta och skapar fat, hängare (krokar), skålar etc. ur en stor
ekstock han hittat i ett övergivet kloster på en grekisk ö.
Bi och jag
hjälps åt att passa till vårt sittbrunnstält, stort och skönt med
extra plats men ser lite lustigt ut. Fin passning men öljetter måste
slås in nertill. Sen gick Bi och 10 andra tjejer till Hamami med vin
och kakor i handdukarna, hade enligt Bi vansinnigt roligt. Francis
kom och gav Rasmus ett par färgglada turkiska sockar. Sen korvgryta.
Sen den dagliga handomläggningen. Såg lite på deras TV, en äkta
gammal amerikansk western och för en…eller två minuter saknade man
lite TV , men inte längre än så! Kvällens ”TV-program” i.ö. ses bäst
från sittbrunn med lite rom-te och en tröja kallt; i fullmåne ser
man hela Fethiye-viken omgiven av sina höga kullar och berg, här och
var ser man ljuset från bergsbyarna. Våra fyrar blinkar igenkännande
där ute.
Tisdagen den
5 januari.
Samma
fina morgon!!!
Dagens stora
jobb var att fixa färdigt vårt imponerande sittbrunnstält, vilket
extra utrymme, härligt, nu kan alla segel ligga torra. Fungerar som
drivhus, varmare ombord, lunchen blev dock för varm i sittbrunn med
tältet uppe då solen gassade rakt in från söder. Får se hur det
fungerar när det blåser. Monterade upp solcellen på bommen igen då
det ser ut att bli en del sol igen.
På em. gick Christian och jag
med ”Nuage” till Hamami, härligt skönt att vara ren igen. Gick och
lade om Eulalias brännskada och sen la vi Rasmus och gick sen till
Francis, Francoires och Clemente (katastrofal fransk stavning!?) på
”Jonathan” och åt en fin fransk formidable festmiddag. ”Jonathan” en
typisk urful fransk stålbåt men som under däck har en härlig fransk
atmosfär och hemkänsla + en personlighet skapad genom år av
seglingar. Man trivs alltid ombord hos dessa fransmän i sina
plåtlådor. Tyvärr lite sent och lite mycket vin för strax innan vi
gick hem kom en annan fransk familj, har en flicka Sofie, 6år, och
frågade om vi ville med och åka skidor i Antalya, snabbt beslut, Bi
och Christian åker, så kan kanske jag och Christian åka på
Kamelfesten senare i januari. Snabb packning och klockan på
ringning, när hände det sist?
|
