 Första
etappen gick samma väg som vi gått så många gånger förut när v i
seglat söderut, via Kielkanalen ut till Helgoland som alltid är lika
kul att komma till. Men framför allt en bra startpunkt och där finns
en bra väderstation när man vill söderut på Nordsjön. Vi gick in i
Hollands kanalsystem via Borkum och Delfzil och sen ner till
Ijsselmeer. Vi stannande till i v år favorithamn i Amsterdam, ”Six
Haven” innan vi gick ut i Nordsjön igen vid Ijmuiden. Tur med vind
och väder gjorde att vi gick direkt till Boulogne där vi ankrade och
hissade franska gästflaggan. Trevlig stad och härligt franskt.
Efter några dagar skulle vi sen
planera in rätt tidvatten för insegling till St. Valery sur Somme.
Där skulle vi masta av och gå in i dom franska kanalsystemen ner
till Medelhavet.
Vi kom i god tid och snirklade oss in i en lång
ränna in till hamnen och slussen med några decimeter under kölen på
högvatten. På lågvatten blir det torrt då det är flera meters
tidvatten. Masten lades på däck och vi styrde ner till Conflans och
ut på Seine och vidare mot Eiffeltornet och under broarna till
Paris.
 I Episy strax innan Canal de
Briare mönstrade Roy och Kajsa på. Roy och Kajsa guidade oss genom
vindistrikten och lärde oss dricka vin på rätt sätt och skilja på
druvor och druvor, vin och vin. Bästa lärdomen var att ju finare vin
ju mindre huvudvärk. Det kostar att inte få huvudvärk men det spelar
mindre roll då goda viner oftast kostar mer.
Efter alla små grundstötningar i
dom mindre kanalerna var det sen skönt att komma ut och få medströms
ner för först Saône och sen Rhône. Passerade alla fina franska
städer, som Macon, Lyon och Avignon.
I Port St. Louis blev Ariel III
åter segelbåt med masten på rätt plats och seglen på. Men i
Medelhavet inte mycket vind så vi gick mestadels för motor ända till
Grekland!
Vi hade inte gjort upp några
definitiva planer med tanke på att vi seglade med ett litet spädbarn
som dock växte och trivdes ombord, så vi tog en bit i taget och
seglade sakta österut så fick vi se vart vi hamnade till jul innan
vi bestämde oss för att vända hemåt igen till våren. Det blev till
slut mycket längre bort än vi hoppats på.
För motor gick vi till några små
öar utanför Marseille där vi njöt av Medelhavets varma vatten och
atmosfär. Sen sakta vidare längs Rivieran innan vi drog över till
Elba och fina Portoferraio, där Jörgen och Marie och lilla Anna
mönstrade på.
Via Capraia seglade vi söderut
till Korsika och Bonifacio. Vi ankrade för här var priserna höga
och passade inte oss. Via Porto Servo på Sardinien gick vi för motor
största delen av biten över till Ponza. Det blev en liten
favorithamn där vi hade tur att få beskådade en religiös festival
med små eld-luftballonger som skickades upp i natten. Efter Ponza
gick vi till Ventotone och vidare till Ischia där Jörgen, Marie och
lilla Anna skulle ta färjan in till Italiens fastland för att resa
hem igen.
Vi fortsatte ner till Capri där
vi lurade en av våra många turistfällor, ”Blue Grotto”, ”Azzurra
Grotto” genom att paddla in på en gummimadrass till allas förtret.
På Capri kostade en natt i marinan 500 kr men om man låg helt
lagligt vid kajen 25 meter bort var det gratis.
Rakt söderut låg dom mytomspunna
öarna Stromboli, Lipari och Vulcano. Inga hamnar men vi hade tur med
totalt stiltje och kunde ankrade utan problem. Stromboli hade
regelbundet utbrott och betraktas som världens äldsta ”naturliga”
fyr.
Stannade en natt i Messina i
Messina-sundet innan vi rundade ”stöveln” och satte kurs mot
Grekland. Omväxlande segel och motor tog det 2
½ dygn
över till Port Kieri på Zante i Grekland.
Nu hade vi kommit långt, nu
började vi känna oss som långseglare. Vi hade gjort vår första
riktiga översegling, 2 nätter och 250 sjömil. Till hjälp hade vi
vår Decca Navigator men vi radiopejlade också flitigt. Kallade också
ofta på större skepp över VHF,n och fick position.
Vi valde att gå söder om
Peloponnesos och i en liten hamn Pylos står det i loggboken att; ”
Christian kan nu prata engelska, lite grann. Hade tidernas fest på
s/y Rombottle med Richard och Gregorius”. Dagen efter fredagen den 2
oktober står det bara; ”Huvudvärk, lagade toan - USCH!!!”
Vi låg sen några dagar på ön
Kithera som hade en fin skyddad hamn och fina promenader.
 På vägen över till Chania och
Kreta fick vi så vår första egenfångade fisk på släplinan, en stor
guldmakrill. Ännu en guldstjärna i långfärdseglarboken. Efter 10
dagar i Chania med besök av Bi,s mamma och broder Kåre satte vi kurs
norrut, mot Ios. Mest pga nostalgiska minnen från en resa dit som
backpacker 10 år tidigare som jag då gjorde tillsammans med Jo. Vi
var den gången på väg hem ifrån ett år på kibbutz i Israel och just
Ios blev vår favoritö där vi sov på stranden och levde på billiga
tomater och gott bröd. Det mesta var faktiskt oförändrat och kändes
igen. Gatan som jag skissade av i mitt ritblock såg exakt likadan
ut, bageriet låg där det låg.
På Ios träffade vi nu för första
gången ”L,Hydragon” en fransk familj med sina två barn som vi sen
kom att segla med och mötas genom hela vintern.
 Tyvärr seglade vi iväg med en
frustrerande känsla och en trist händelse som lite förstörde vår
syn på Ios. En e.m kom en charterbåt in och la sig akter om oss med
fem ”gubbar” ombord. Nästa morgon var charterbåten borta men det var
vår gamla fina Johnson 5hr utombordare också. Polisen på ön kunde,
ville inte göra så mycket. Men vi fick dock kontakt med polisen i
”gubb-båtens” nästa hamn som menade att dom inte hittade någon motor
ombord. Så vem hade då tagit motorn, någon på Ios? Vi fick aldrig
veta? Hädanefter fick vi ro vår gummibåt!
Vi närmade oss nu Turkiet? Detta
var vår högsta önskan och något vi inte egentligen hade trott på
från början. Men med korta dagsetapper och ö-hoppande från Ios till
N.Skhinousa, Amorgos, Kalymnos kom vi så till den sista ön i
Grekland innan Turkiet; KOS… ” |
