Millennieskifte, Whangarei.

S/Y Ariel IV 2000-01-02

Resebrev 78: Millennieskifte, Whangarei.

Oj, då! Nu är vi där, i det nya årtusendet. Som vi har funderat över och varit nyfikna på så länge. Tusen år bakåt är oändligt lång tid. Vikingar seglade över Europas hav, och fann fantastiska flodvägar till Miklagård vid Svarta havet. Kina var stormakt. Ingen visste hur stor jorden var. Upptäckare har sedan dess under århundraden tagit risker för att tillfredställa nyfikenhet om vår värld. Vår oändliga jord har minskats till en ruta i vardagsrummet. Det går fort in i 2000-talet. Tänk om alla email som susar runt i vår värld såg ut som minimala självlysande fjärilar. Då skulle nog hela jorden lysa. Hur världen kommer att se ut om tusen år kan vi inte ens föreställa oss. Och varför skulle vi göra det. Klockan har slagit och vi lever på 2000-talet. Världen runt har folk firat storslaget. En del ur hjärtat. En del ur plånboken. Ett stort pizzaföretag bakade millenniets första pizza vid Tonga där datumgränsen går. På en båt. Det är orkansäsong i området. Millenniets första bebis föddes på ett skepp vid samma plats.

Så säger historien. Priset är stort. Alla hotell på Samoa var fullbokade till chockpriser för att människor önskade se millenniets sista solnedgång. Och lika fullbokade på Tonga för att människor ville se den första. Charterbåtar transporterade folk som ville fira millennieskifte två gånger. De seglade tillbaka in i 1900-talet. I Whangarei regnade det. Vi stod under en presenning och tryckte nakna fötter och händer i våt cement, och blev odödliggjorda. Vi lever för alltid, i Whangareis Millennieväg, på Nya Zeeland. En tre meter lång puppa droppade nedslaget i ett träd. Undrar om fjärilen kommer ut i början av januari som det är sagt. Nyzeeländsk TV spanade efter, inte alltför våta händelser, att filma för innesittarna. Artister gjorde sitt bästa för att hålla sin paraplypublik dansande. Långfärdseglarna skulade tillsammans i båtar och drack champagne. Den är billig här. På Ariel IV hade vi franska seglarvänner. Hela kvällen blev en måltid. Skaldjurssmask, vitlöksdundermums, femtinio ostar,jordgubbar och himmelsk kaka, med olika viner och timmar av dans och bus emellan.

Många nödraketer, vars datum gått ut, sågs illande rosalysande dala i tre minuter mot hamnområdet. Utgångna handbloss rök och lyste från olika däck. Staden bjöd på ett vidunderligt ljusvattenfall över floden. Vid femtiden på morgonen vandrade folk uppför Parahaki berg till utsiktsplats, eller åkte båt ut på stora havet i öster. Alla för att möta solen. Och minsann, molnen skingrades och solen kom upp i det nya årtusendet. Senare får vi se om alla storvulna löften om framtidssatsningar in i 2000-talet blir sanna. Eller om det bara känns ovant i handen att skriva tre nollor istället för nittonnånting. Och jag undrar. 1900-talets barn och ungdomar sade till mossiga föräldrar: - Vi lever inte på 1800-talet. Kommer 2000-talets barn att säga: - Vi lever inte på 1900-talet.

Våra seglarvänner i många länder skriver nyårsbrev varje år. Breven berättar om ett gånget år och skickas till släkt och vänner. Nyåret 2000 borde varje människa ha skrivit ett brev om sitt liv och funderat över hur hon vill ha det under resten av sin tid. Den som tvekar inför att segla iväg tre år runt jorden ska ta ett 80 cm långt måttband och klippa av tre cm på mitten och se om det blir nån skillnad. De som redan genomfört livsäventyr vet att centimetrarna blir längre efter klippet. Time flies but we are the pilots! Vid millennieskiftet har Eric och jag, och våra tre barn seglat med Ariel IV från Sverige till Nya Zeeland, runt halva jorden. Vi har tagit oss tid, med oss själva och med varandra. Vi har varit nära naturen så mycket vi kunnat. Vi har strävat efter att lära oss om olika länders och människors sätt att vara. Vi har mött svåra situationer och löst de flesta. Vi känner intensivt att vi lever trots att vi varken har hus, bil eller teve längre. Barnen har haft livskunskap, utanför schemat. I varje hamn har nytt öppnat sig. När det okända blev känt försvann osäkerhet. Kunskap är trygghet. Världen blir efterhand vår. I all sin underbara mångfald. Vi har goda vänner på Samoa, på Shetlandsöarna, på Kap Verde, i Venezuela,Grenadinerna, Panama...

Vi gick till stranden den förste januari och såg att tidvattnet hade kommit in och rullat ut igen. Floderna rann fortfarande nerför. Det nya millenniet hade fått en bra start.

Birgitta Boye-Freudenthal