Sista veckan på Tonga.

S/y Ariel IV 1999-11-21

Resebrev 72: Sista veckan på Tonga.

Varje dag har killarna på "Syren", "Cygnus" och Ariel IV gått till den lilla väderstationen på Tongatapu och fått väderkartor. Varje dag har vi sett hur olika lågtryck rört sig på en pärlbandsväg, oftast från Fiji, sydöst mot Nya Zeeland. Däremellan finns ibland mäktiga högtryck. Varje dag har John på Cygnus mailat sin far som är meteorolog i Florida. Varjedag har vi resonerat om huruvida "fönstren" mellan lågtrycken är tillräckligt stora och öppna, för att vi ska kunna ge oss iväg. En vecka har vi legat i väntans tider. Vilken dag som helst kan ett lågtryck förvandlas till säsongens första tropiska oväder; orkan eller cyklon. Inte ett enda urobehagligt oväder har vi mött på vår resa. Massor av kulingar hit och dit men de räknas inte i storsjösammanhang.

Det hade kanske varit bra om vi fått uppleva ett "riktigt" oväder. Så att vi visste hur båten och vi skulle reagera. Jag tog i trä samtidigt som jag tänkte tanken. Av de båtar som seglade förra veckan har två skörat segel. Våra vänner på "Salacia" fick sin autopilot söndervågad. Två personer ombord handstyr nu dygnet runt. De har fem dygn kvar till Nya Zeeland. Veckan innan gick amerikanska 50-fotaren "Woodstock" på ett rev strax utanför Tonga. Den ligger där ännu. ägarparet fick lämna sitt hem och åka iland med räddningskryssare. När vi skulle korsa Biscaya och sedan Atlanten kändes det inte alls lika nervöst som inför detta beryktade hav till Nya Zeeland. Kanske, totalt ologiskt, för att vi är så himla långt hemifrån. Lågtrycken beter sig på andra sätt på den här sidan jorden.

Eric trampade den vanliga rundan till tullarna och hamnkapten för att klarera ut. Immigrationskillen kom ner till båtarna i hamnen klockan sex på kvällen. Han bad att få en öl, och strax därpå en till. Sen drack han två på Syren och en på Cygnus. öl är dyrt på Tonga. Den trevliga unga immigrationspersonen trivs nog med sitt jobb. Det lokala ölet "Royal" bryggs på Tonga i samarbete med svenska Pripps. På alla flaskor står det stolt att "konungadömet Tonga samarbetar med konungadömet Sverige". Vi träffade en svensk på hans motorbåt. Han jobbar på bryggeriet här. På bankens växlingskontor hänger flaggor från USA, Nya Zeeland, Australien, Kina, EU och Sverige. På Tonga finns inte många turister. Landet är tonganernas eget och de turister som hittar hit tas emot med stor glädje

Rasmus och Jens är speciellt glada sedan vi hittat vår "buddyboat" Syren. Jordan 11 och Hunter 9 år, är fina kompisar. Det är skönt att inte behöva vinka hej då på länge. Att lära känna varandra lite mer gör det extra roligt att bada och busa, segla, fiska, samla snäckor, tälja båtar och utforska Söderhavet. Det går lättare att jobba med skola på förmiddagarna när kompisar gör samma sak. Utanför Nukualofa ligger ett spännande fartygsvrak som barnen klättrade på och dök från. Tillsammans med en massa Tongabarn i samma åldrar. På Syren finns också Grete fem år. Syrenföräldrarna ser lite trötta ut ibland när de plockat upp Gretes dockkläder och teservis från durken för nittionionde gången.

En härlig kväll fick vi ledigt för föräldraäventyr. Christian tog hand om alla fem barnen från Ariel och Syren. Det hjälpte nog att 18-åriga Bethany, besättning på Syren, också kom med. Vi fyra fria föräldrar åkte till "The Tongan National Center". Stora porträtt på hela kungadynastin. Stora porträtt på betydande tyska och engelska invandrare i popösa sekelskifteskläder. Små foton på bastkjolsklädda arbetande invånare vid palmbladshyddor eller fiskande i utriggarkanoter. Vackra flätade korgar och snidade gudabilder. Ett litet hus uppbyggt av flätade palmblad. God mat av fisk och grönsaker, tillagad i palmblads knyten serverades vid stranden. Allteftersom mörkret föll tändes strålkastare mot en liten scen. Jakt, älskog, fest och vardag skildrades med dans, strängamusik och trummor. Svepande armrörelser och sidledes huvudrörelser förde tidvis våra tankar till Japan eller Kina. Men i männens kraftfulla hopp och strupljud kände vi tydligt igen det polynesiska arv som är gemensamt med alla de öar vi hittills besökt i Stilla Havet.

Bland de fåtaliga europeiska turister som besökte museet, fanns två unga ryggsäcksresenärer från Sverige. De åker på jorden runt biljett och ska var ute tio månader. Beslutet är taget. Vi har lämnat den skyddade huvudstadshamnen och ligger vid en liten palmö på det rev som omger huvudstadslagunen. Vi seglar imorgon, om inget snabbt oanmält dyker upp på väderhimlen. Vi har gått runt utan kläder och njutit av den varma brisen. Vi har simmat och dykt i klart riktigt varmt vatten, för sista gången på länge. Och så har vi skrubbat Ariels växtbetäckta botten. Barnen och jag i vattenlinjen. Eric och Christan längre ner, runt köl och roder. De hade vår "andningsapparat" till sin hjälp. Upp till tre meters djup går det att andas genom en lång slang. Någon måste hela tiden sitta i dingen och pumpa. Mossor, snäckor och allehanda sjögräs hade inte en chans mot våra rotborstar.

Ariel ska segla så snabbt och motståndsfritt som möjligt de tusen sjömilen till Nya Zeeland. Men Cygnus pappa i Florida mailade sent på kvällen om ett oväntat lågtryck, 968 millibar, som dykt upp på väderkartorna, vid Fiji.....

Birgitta Boye-Freudenthal